Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickade hem de öfriga för att bärga sitt hö. Då han den 28 juli erfor, att v. Otter
från Kauhajoki ryckte fram mot Keturi, framgick han å sin sida mot Lappfjärd, men
hans anfall afvisades af den där ännu kvarvarande Orlov-Denisov. Två dagar
därefter landsteg vid Kaskö en omkring 1,000 man stark afdelning under befäl af kapten
Gyllenbögel. Den utgjordes af åländskt landtvärn och från Finlands fastland flyktade
vargeringsmän och bönder, hade blifvit sammandragen vid Godby på Åland och
sedermera på fartyg öfverförd till Kaskö, hvarifrån den skyndade till Nerpes att söka
förening med Ridderhjertas trupper. [1]
Härmed var det egentliga bondekriget i Nerpes slut. Det hade haft samma
skaplynne, som folkresningar pläga uppvisa; en öfversvallande hänförelse och
själfuppoffring i förening med otymplighet, ohörsamhet och modlöshet vid hvarje oväntad
fara. Utan allt för stor svårighet hade den fåtaliga ryska styrkan, hvilken i hafvet
hade en kanske svårare fiende än i bönderna och dessutom i ryggen hotades af
v. Otter, kunnat hålla resningen nere, och när den icke understöddes af tillräckliga
ordentliga trupper, dunstade dess verkningar bort, och enda följden af böndernas
ansträngningar blef ödeläggelse och förstöring, mord och skändligheter, de oundvikliga
följderna af hvarje lättsinnigt framkalladt folkkrig.
Major v. Otter hade den 28 fortsatt sin framryckning till Keturi, öster om
Bötom, dit en fältvakt om 200 man med två kanoner framskjutits. Sedan
Orlov-Denisov afvisat Ridderhjertas anfall, vände han sig mot denna nya fiende, hvilken
han häftigt anföll strax efter midnatt (den 29) och dref tillbaka efter två timmars
strid. v. Otters hufvudstyrka skyndade vid underrättelsen härom framåt och utbredde
sig tvärs öfver vägen med Paljakka mosse i sin vänstra flank och de fyra medförda
kanonerna i midten på landsvägen. På eftermiddagen gingo ryssarna till anfall, och
när de lyckades omfatta svenskarnas högra flygel och med sitt öfverlägsna artilleri
tysta de svenska kanonerna, ansåg v. Otter rådligast att gå tillbaka, hvarvid han
under natten fortsatte ända till Kurikka; fienden följde efter till Kauhajoki.
Redan den 29 mottog Klingspor underrättelse om den samma dag utkämpade
striden och förleddes däraf att minska sina hufvudkrafter genom att sända Döbeln
med återstoden af 2:a brigaden (2 bataljoner m. m.) att upptaga v. Otter.
Afmarschen skedde redan på aftonen, och tåget fortsattes genom hela natten, så att de
båda bataljonerna efter något mera än 50 km:s marsch under loppet af den 30
framkommo till Kurikka och i sig upptogo v. Otters båda bataljoner m. m. [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
