Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högra och vänstra flygeln långs landsvägen var uppfylld med kavalleri.» Till höger
om Storbyn syntes ryssarnas vänstra flygel, hvilken sålunda bildade vinkel mot den
öfriga linien. Ett stycke framför Storbyn låg tätt intill vägen en liten grupp af små,
gråa torpstugor, invid hvilka två kanoner afbröstats, en på hvardera sidan om vägen.
Adlercreutz gjorde sig en fullkomligt riktig bild af den ryska ställningen, men
han uppfattade icke, hvari dess svaghet låg. Denna låg i nödvändigheten, åtminstone
sådan Rajevskij uppfattat densamma, att täcka både vägen till Kristinestad och den
till Kuortane ledande, och då dessa gingo åt alldeles motsatta håll, nödgades han till
följd häraf utsträcka sig på en otillbörligt lång linie och ställa sig med ån i ryggen.
Men detta var dock icke det värsta. Återtågsvägen till Kuortane utgick ur hans
flank och kunde sålunda afklippas af fienden, i hvilket fall ett nederlag eller ett återtåg
kunnat blifva ödesdigra. För att minska vådorna af ett sådant hade Rajevskij medelst
risknippor åstadkommit en äfven för artilleriet användbar förbindelseväg öfver Liuhtari
fors, strax intill byn, och brokaren på Lappobron hade blifvit fyllda med brännbara
ämnen för att efter verkställdt återtåg hastigt kunna antändas. För öfrigt var
truppernas fördelning i ställningen sådan, som Adlercreutz uppfattat den. Infanteriet var
ungefär lika fördeladt mellan båda flyglarna och sökte skydd nere vid stranden. En
tät kedja af jägare, d. v. s. skyttar eller tiraljörer enligt senare tids benämning, var
utsträckt framför fronten men doldes af den höga säden, och likaså visade sig icke
den infanteriafdelning, som blifvit framsänd till torpet vid landsvägen. Den stora
mängden kavalleri, som Adlercreutz upptäckt, utgjordes i verkligheten endast af
2 husarskvadroner och 150 kosacker.
Ett gynnsammare tillfälle till ansättning af en strid än det, som här stod
Adlercreutz till buds, torde sällan erbjuda sig. Han hade hela sin här samlad, redo
att insättas, huru han än behagade, och fiendens afdelningar visade sig liksom utlagda
på en bricka. De blå och grå linierna, som i julisolens glans aftecknade sig mot
den gula bottnen för att sedan förlora sig i den mörkgröna massan, visade honom
tydligt, huru landet låg, för att begagna ett kändt uttryck. Fienden kunde icke vika
undan utan att blottställa hela sin ställning på krigsskådeplatsen; han kunde icke
heller gärna förekomma honom, utan han, Adlercreutz, hade valet fritt att börja
striden, när och huru han behagade.
Den öfvade fältherreblicken skulle här genast upptäckt, att ryssarnas svaga
punkt var att finna på Kuortanevägen, på hvilken de stodo i förbindelse med den
öfver Lintulaks framryckta afdelningen, och på hvilken de hade sin förbindelse med
utgångspunkten för rörelserna nämligen Tammerfors. Under det en mindre styrka
fasthållit ryssarnas vänstra flygel, skulle hela återstoden långs skogsbrynet eller genom
framryckning rakt mot Liuhtari kunnat kasta sig öfver deras högra flygel och
densamma, hvarigenom deras nederlag sannolikt blifvit fullständigt. Som Adlercreutz
dessutom uppskattade ryssarnas styrka till 6,000 man eller till vida mera än hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
