Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stor ansträngning kunde icke heller behöfvas för att drifva bort de ryska
afdelningarna, utkastade som de voro långt bort i ett ogästvänligt land. Ena dagen
borttogos deras lifsmedelsforor, som med stor ansträngning blifvit framsläpade på de
backiga vägarna, af en snabbt undanflyende krigarskara eller af en väpnad bondhop;
andra dagen var deras förbindelse med de högre befälhafvarna afbruten; tredje dagen
bragte underrättelsen, att fienden stod på deras återtågsväg. Under allt detta skulle
Klingspor haft norra Finlands bördigaste trakter med deras rika vägnät bakom sig
och dessutom öfver Vasa, Ny Karleby och andra sjöstäder stått i omedelbar
förbindelse med Sverige.
Det var ju alldeles tydligt, att utan en verklig förstärkning af den svenska
hären denna icke skulle blifva i stånd att vinna någon för krigets utgång afgörande
seger, att återeröfra Finland, och att ryssarna, endast de tillräckligt ökade sina
stridskrafter, följaktligen till slut skulle afgå med seger, skulle drifva svenskarna ur Finland
eller upprifva deras här. Ja detta är nog sant, men denna utgång var det konungens
sak att förebygga, eljest borde han icke låta kriget fortsättas och prisgifva sina tappra
kämpar åt en säker undergång. Öfverbefälhafvaren tillkom det endast att göra, hvad
han kunde, med de stridskrafter, hvilka stodo honom till buds. Icke lärer Sandels
någonsin hyst en så djärf tanke som att vinna en afgörande framgång; han hade
tvärt om ständigt klar för sig nödvändigheten att nödgas utrymma Toivalaställningen,
men till följd af hans skickliga tillvägagående och ryssarnas för ändamålet otillräckliga
stridskrafter kunde han bibehålla sin ställning i Savolaks ända till sena hösten. Om
Klingspor endast gjort på samma sätt! Då hade intet grundadt missnöje kunnat
uttalas öfver honom. Då hade ryssarna, som voro i förlägenhet med afseende på
trupper, nödgats göra ännu större ansträngningar för att eröfra Finland. Då hade
konungen möjligen kommit till besinning, medan tid ännu fanns att vända
krigslyckan, eller kunnat erhålla fred på mindre förödmjukande villkor, än hvad fallet
blef ett år senare.
I bref till konungen af den 28 juni uttalar Klingspor sig om nödvändigheten
af hjälp från Sverige och säger därefter: »Så blifver ingen annan utväg öfrig än att
försvara sig så länge någon af Arméen är qvar, så framt ej mitt underdåniga hopp
kan uppfyllas och denna dess tappre och trogne armée kan genom Eders K. Maij:ts
nådiga försorg och ömma behjertande blifva undsatt eller ock siövägen frälsad att af
Eders K. Maij:te annorstädes blifva användbar till dess höga afsigters utförande». I
ungefär samma anda uttalar sig Adlercreutz i ett bref till den i Uleåborg kvarlämnade
Klercker, hvari han säger: »Änteligen hafva vi krånglat oss fram hit (till Ny Karleby),
men sedan Ryssarne nu samlat en ansenlig styrka af 8-9,000 man vid Lappo, lära
våra offensiva operationer vara afslutade, vi kunna väl gå till Vasa, men som sagt är
när Ryssarne occupera Lappo kunna vi ej gerna stadna vid Vasa, än mindre gå
längre fram, sedan vi ej hafva någre fästningar att operera på, och från Sverige ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
