Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan återtågsväg fanns icke. Fahlander var dock icke den, som erkände sig för
besegrad.
Den 15 inträffade Sandels själf vid Suonijoki och ämnade där med all kraft
motsätta sig fiendens vidare påträngande, men då han fick meddelande om Schildts
återtåg ända till Paukarlaks, insåg han nödvändigheten att draga alla sina krafter
tillbaka till Vehmasmäki vägskäl. Han styrktes i sin åsikt ännu mera, då han fick se
ryssarna börja öfvervada de vattendrag, som bildade Suonijoki pass. För Fahlander
behöfde han icke sörja, ty denne sände honom på omvägar försäkran, att han nog
skulle draga sig ur spelet. Under natten till den 16 gingo de vid Suonijoki samlade
trupperna, ostörda af fienden, tillbaka till Vehmasmäki. Där inträffade äfven Schildts
afdelning, hvarefter alltsammans drog sig bakom förskansningarna vid Jynkkä eller
Henriksnäs. Där inträffade äfven Fahlander dagen därpå, den 17.
När dennes tappra skara såg sitt återtåg afskuret, voro dessa eljes oförfärade
män icke långt ifrån att förlora besinningen, ty begreppet »kringgången» eller
»afskuren» hade en magisk kraft på dessa kämpar, hvilka aldrig ryggade för den fara,
de sågo framför sig. Någon tanke på att gifva sig kom dock aldrig i fråga. Den
44 år gamle befälhafvaren, som sedan elfva år stått i spetsen för Kajana bataljon och
nyss mottagit underrättelsen om sin utnämning till öfverste med anledning af
Pulkkila-striden, öfverlade ett ögonblick med sina närmaste, om man skulle söka
undkomma sjövägen eller slå sig igenom. Den förra utvägen valdes, och med hastiga
steg återvände man till en början till Kivisalmi. Här brändes alla persedlar, som icke
kunde medtagas, och båtar anskaffades, och dessa fylldes snart af väpnade män.
Under ledning af länsman Stenqvist, som kände alla vikar och näs på den villande
Konnivesi, gick färden öfver vida fjärdar och smala vikar, och där ett näs mötte,
drogos båtarna däröfver. Efter nära ett och ett halft dygns färd landsteg man i viken
nordväst om Suonijoki, där Fahlander hoppades träffa sina landsmän. Stranden var
tom. Truppen fick stiga i land, och de flesta öfverlämnade sig åt en kort stunds
vederkvickande sömn.
Huru försiktigt färden än utförts, hade ryssarna dock fått nys om densamma,
och i aftonens skymning, när suset i de mörka furorna gjorde sinnet mottagligt för
intryck, kom en bonde springande och utropade med full hals, att ryssarna voro i
antågande. En plötslig förvirring inträffade, skott föllo, och en man blef sårad, dock
icke svårare, än att han kunde medföras. Snart voro lugn och ordning återställda,
och snabbt rörde sig skaran i riktning mot båtarna. Men, o ve! Budskap kom, att
ryssarna voro vid stranden, och att båtbetäckningen nödgats lägga ut med båtarna.
Nu var intet ögonblick att förlora; hvarje tvekan, hvarje öfverläggning kunde
medföra ett vådligt dröjsmål, hvarje ljud kunde förråda den lilla skarans tillflyktsort.
Befälhafvaren förlorade dock icke besinningen. Enligt sin vägvisares anvisning satte
han sitt folk i rörelse genom den täta, oländiga skogen, där ryssarna snart förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
