Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid juni månads ingång lämnade vi den sandelsska brigaden med knappa 500
man framskjutna på den söderut ledande hufvudvägen. Sedan en del af dessa under
major Schildts befäl blifvit lämnad vid Varkaus, hade återstoden fortsatt till Jorois,
där major Grotenfelt var den befallande. Härifrån hade slutligen en liten
spaningstrupp ryckt fram mot Rantasalmi och major Malm med en större hop på vägen till
S:t Michel stannat vid Turikkala. På den stora väg, som från Kuopio leder västerut
tvärs igenom Finland, hade öfverstelöjtnant Fahlander med 150 man fattat posto vid
Kivisalmi, och den 4 juni anlände major v. Essen med 100 man till hans
förstärkning. För att iakttaga vägen öfver Pieksämäki hade en afdelning besatt vägkorset
mellan Suonijoki och Kuutumäki. För att i någon mån öka sin ringa styrka hade
Sandels sändt bud till sina i Uleåborg kvarlämnade trupper, nämligen Vasa regemente,
Uleåborgs bataljon (såsom Österbottens nya rotering vanligen kallades) samt återstoden
af Kajana bataljon, dragonskvadronen och batteriet att komma efter till Kuopio.
Dessa afdelningar räknade tillsammans 1,200 man, och med deras tillhjälp borde
Sandels’ styrka sålunda kunna uppgå till något mera än 2,500 man. Fiendens skulle
han snart uppskatta till tre gånger så mycket.
Den man, som nu i egenskap af Sandels’ motståndare uppträdde på
krigsskådeplatsen, var ingen nybörjare i krigets konst. Härstammande från en skotsk
släkt, som inflyttat till Lifland, föddes Mikael Bogdanovitsch Barclay de Tolly år 1761
och hade under upprepade fälttåg i Turkiet, Finland 1790 och Polen förvärfvat
erfarenhet och en snabb befordran. Såsom generallöjtnant hade han deltagit i
vinterfälttåget i Polen och Västpreussen 1806-7 och blifvit svårt sårad i den blodiga
drabbningen vid Eylau. Mångahanda ansvarsfulla uppdrag väntade honom ännu under de
kommande krigen. Barclay de Tolly skildras såsom en saktmodig, tystlåten, något
svårtillgänglig, beräknande man, som med omsorg vårdade sig om sina underlydande,
som med rikedom på erfarenhet och kunskaper, med förtänksamhet och kallblodighet
förenade en okuflig personlig tapperhet.
I början af juni satte Barclay de Tolly sina trupper i rörelse på vägarna från
Nyslott och Villmanstrand—S:t Michel med Jokkas såsom gemensamt mål. Under
denna framryckning oroades ryssarna ständigt af svenskarnas spejare och partigängare,
så att de hade mycket svårt att få några tillförlitliga underrättelser om sina
motståndare och sannolikt öfverskattade deras styrka. Före samlingen vid Jokkas
sändes en del af den vänstra kolonnen norrut på Pieksämäkivägen, och sedan
återstoden kommit tillsammans, slog denna in riktningen mot Jorois, där man visste, att
svenskarna tagit ställning.
Tidigt på morgonen den 12 juni, medan en fuktig dimma bredde sin slöja
öfver trakten, skyndade en lång rysk skyttekedja fram till stranden af den strax söder
om Jorois kyrka framrinnande ån, bakom hvilken svenskarna hade sina bevakningsposter
utsatta. Så snart dimman höjde sig, öppnade ryssarne en liflig eld, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
