Finska kriget 1808-1809 / 200 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryska jägare sände seglarena en afskedshälsning utan att likväl kunna skada dem.
Den 29 gingo de i land strax norr om Ny Karleby och anmälde sig hos Klingspor.
De utgjorde den enda förstärkning, som bestods finska hären till det afgörande
sommarfälttåget.

Det illa planlagda företaget kostade svenskarna omkring 150 döda och sårade
samt 200 fångar. Två officerare hade stupat, tolf råkat i fångenskap, och af desse
voro de fleste sårade. Ryssarnas förlust var äfven ganska betydlig.
[1]

Rådhuset i gamla Vasa. Enda återstoden af staden efter branden 1852; användes nu såsom landskyrka; tornet från senare tid.

Den närmaste följden af det misslyckade, hufvudsakligen med hänsyn till sina
anordningar misslyckade, företaget till Vasa blef stadens utplundring, ty Demidov lät
sin hämnd drabba invånarna under förebärande, att de gynnat och bistått svenskarna.
Om detta verkligen varit fallet,
skulle desse, stadens fredliga
invånare fått finna sig i, hvad som
kunnat vederfaras dem under
striden eller såsom en omedelbar
följd af densamma, men att
under flera dagars tid utan vidare
prisgifva invånarna och deras
hem för mord och fullständig
ödeläggelse, såsom om man lefvat
under medeltiden, kan icke
urskuldas, och de ryska författarnas
försvar för åtgärden och för
den ryska befälhafvaren är
skäligen svagt. Ryssarnas grymheter
sträckte sig ända ut på landsbygden och retade till motstånd, ett motstånd, som vann
stod i löjtnant Lunds söder om Vasa verkställda landstigning.

Denne styrde först kurs mot den stora ön Valgrund, där löjtnant Ridderhjerta
landsattes för att kalla bönderna under vapen, hvarefter denne i samma ändamål
begaf sig till den närbelägna ön Replof. Vid Sundom landsattes därefter hela styrkan
under löjtnant Jacobssons befäl. På hela kuststräckan ända ned till Närpes grepo
bönderna genast till vapen och tillfångatogo mera än 100 kosacker och ryska jägare,
hvilka i smärre posteringar voro utställda långs kusten och utefter vägen till
Björneborg. Vid Solvo kyrka förenade sig de båda löjtnanterna, och där ordnade de femtio
soldaterna i förening med väpnade bönder från fastlandet och öarna en befäst
ställning, hvilken bestyckades med tre små, från fartyget hämtade kanoner. Demidov
tog alldeles för gifvet, att denne fiende, som efter händelserna vid Vasa djärfdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>