Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delades den sönder i så många olika kolonner, att öfverlägsenhet icke vanns på något
ställe, och då oframkomlig mark omöjliggjorde förbindelsen mellan de olika kolonnerna
och de först framkomna icke gåfvo sig tid att vänta på de öfriga, blef vinsten af
företaget mindre, än den kunnat blifva.
Planen var i korthet följande: Vid Sundby skulle 250 man af Nylands jägare
under kapten Langenskölds befäl inskeppas på båtar och långs kusten föras till
åmynningen, där de skulle landsättas på södra stranden och anfalla ett af ryssarna nedanför
staden uppfördt batteri. Med sina fyra återstående bataljoner och artilleriet skulle 3:e
brigaden rycka fram på landsvägen och anfalla staden norrifrån. Till vänster härom
skulle Döbeln med sina björneborgare (Österbottensbataljonen befann sig hos v. Otter)
från Soklot slå in på en skogsväg och följande denna närma sig staden från södra
sidan, medan v. Otter med sina båda bataljoner borde öfverskrida älfven längre upp
inom Ytter Jäppo by och alldeles afskära för ryssarna återtåget till Lappo. De olika
kolonnerna skulle uppbryta från Sundby och Sorvisto kl. 10 på midsommaraftonen
för att kl. 4 påföljande morgon utföra anfallet, hvarvid Döbelns kolonn borde göra
början. Adlercreutz, som under föregående månad blifvit generalmajor, följde själf
3:e brigaden. Fältmarskalken visade sig som hastigast vid denna men återvände snart
till sitt högkvarter.
Jankovitsch, som förde befälet öfver den till omkring 1,400 man med 12
kanoner uppgående styrkan i Ny Karleby, hade fått vetskap om det hotande anfallet,
och det påstås äfven, att han ägde kännedom om anfallsplanen, hvilken det i alla
händelser icke var svårt att utgrunda. Hans ställning var i alla fall mycket obehaglig.
Den lilla, trångt byggda staden var belägen på högra, östra älfstranden och med en
lång träbro förenad med motsatta stranden. Här framgick landsvägen till Lappo
utefter ån och utsände vid Juutas, 4 km. söder om staden, en västligare väg, hvilken
helt nära kusten sökte sig fram till Vasa. På den långa och smala landtungan mellan
älfven och kusten hotades han i båda flankerna och kunde lätteligen blifva afskuren,
så mycket hellre som den skogbevuxna högra stranden försvårade upptäckandet af
där anryckande fiender. På grund häraf drog han också alla sina trupper bakom älfven
med undantag af 400 man, som på högra stranden framskötos till i höjd med
åmynningen. Artilleriet delades i två batterier, det ena nedanför, det andra ofvanför staden,
och till Juutas sändes en mindre infanteriafdelning för att trygga Lappovägen.
3:e brigaden, öfver hvilken Adlercreutz själf tagit befälet, hade den bästa vägen
och kom därför också först fram. Ingen af de öfriga kolonnerna syntes, och väntan
blef Adlercreutz allt svårare och svårare. Efter en half timmes förlopp kunde han
icke längre styra sin otålighet utan befallde öfverstelöjtnant Wetterhoff att med sina
tavastländingar skrida till anfall. De mötande ryssarna kastades hufvudstupa in i
staden, där en kort gatustrid utspann sig, hvarefter ryssarna skyndsamligen drogo sig
tillbaka öfver bron. Deras norr om staden anlagda, väl dolda batteri — det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
