Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Misslyckade landstigningar. Sandels i Savolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grotenfelt tillförde Fieandt 4:e (half-)bataljonen af Savolaks infanteri och 3:e
af Savolaks jägare, 12 dragoner och 2 kanoner. Med dessa förstärkningar uppgick
hans styrka till 654 man. Vid Perho lämnade han kapten Ladow med 100 man jämte
uppdrag att genom skogen patrullera till Saukko på Lappovägen. Därefter fortsatte
han med återstoden till Lintulaks, där förskansningar och förhuggningar anlades och
alla för ett ihärdigt försvar afsedda åtgärder vidtogos.[1]
Efter sju veckors stillastående började hären nu ändtligen röra på sig. Pingstdagen
den 5 juni flyttade sig 2:a brigaden från Patijoki till Pyhäjoki och fortsatte de
båda följande dagarna till Himanko, där 3:e brigadens kvarter nåddes. 4:e brigaden
stod kvar vid Kalajoki, och 1:a brigaden flyttade sig fram till Salo. Fort gick det
ännu icke, och detta oaktadt själfva naturen inbjöd till verksamhet. Äfven här uppe
i höga norden var sommaren i annalkande, löfven sprucko ut, fåglarna fröjdade sig
åt naturens nyvaknade lif, och nattens andar hade flyktat.
Fältmarskalken gick emellertid försiktigare till väga än hans brigadchef i
Savolaks, och han inberättade till konungen, huruledes underofficeren Hake vid Tavastehus
regemente, som fått i uppdrag att med några man undersöka ryssarnas ställning vid
Kelviå, trängt fram ända till närheten af Nedervetil och där tillfångatagit en
underofficer och åtta man, som voro utsända att skaffa lifsmedel, hvarå ryssarna förmodades
lida brist. Klingspor, som den 13 flyttade sitt högkvarter till Himanko, planlade nu
en kringgående rörelse öfver Nedervetil för att förmå sin betydligt svagare men såsom
vanligt öfverskattade motståndare att lämna Gamla Karleby. Innan planen för
omfattningsrörelsen mognat, fick Klingspor den 14 anmälan om, att ryssarna föregående
natt utrymt Gamla Karleby.
Rajevskij hade hela tiden ansett sin ställning ytterst vansklig med svenska
hären framför sig och det öppna hafvet långs sin återtågsväg, hvilken när som helst
kunde afklippas af landsatta afdelningar. Han hade också begärt att få draga sig
tillbaka, men därtill ville Buxhöwden icke samtycka, enär han i sådant fall fruktade för
Barclay de Tollys ställning. Med hufvuddelen af sin styrka stod han fortfarande vid
Gamla Karleby och såg med undran svenskarnas overksamhet; vid Ny Karleby hade
han 2 svaga bataljoner, i Vasa 4 dylika och en skvadron under generalmajor
Demidovs befäl, och kusten mellan Vasa och Kristinestad bevakades af generalmajor
Orlov-Denisov, som med en liten afdelning blifvit skild från Bagrations trupper i
södra Finland. För att upprätthålla förbindelsen med Barclay de Tolly och skydda
tillförseln från östra Finland hade öfverste Vlastov med 2 bataljoner blifvit sänd
till Saarijärvi.
Då Rajevskij af svenskarnas spaningar och särskildt af borttagandet af förrådet
i Perho trodde sig sluta till sin fiendes afsikt att afskära för honom förbindelsen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
