Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En lycklig slump har vållat, att man nyligen utomlands funnit en samtida
tillförlitlig karta från detta skede af Sveaborgs belägring. Jämför man efter denna (se
föregående sida) ryssarnas ställning före konventionen och efter densamma, blir kritiken
öfver den afslutna konventionen förkrossande. Före den 6 april representeras ryssarnas
hela artilleristiska makt af batteriet på udden öster om Helsingfors (Tullskatudden)
samt de (utrymda) båda batterierna på Helsingenäset. Efter denna dag finna vi, huru
ryssarna med 8 batterier spärrat hufvudinloppet förbi Gustafssvärd samt med ett
nyuppfördt batteri på Stora Räntan och ett på Helsingenäset jämte Långörns och Väster
Svartös fästningsverk stodo färdiga att möta ett framträngningsförsök genom
Långörnssundet. Huru mycket svårare äfven fästningen var utsatt för beskjutning, inses lätt.
Värst var dock faran för den svenska skärgårdsflottan, som, förlagd i sundet mellan
Vargö och Stora Öster Svartö, kunde af ryssarna genom batterierna på Skanslandet
när helst de så önskade, fullständigt tillintetgöras.
»Första intrycket af konventionen var icke uppskakande eller bittert, enär man
trodde den vara en list af Cronstedt för att lura ryssarna. Men snart började befälet
ana oråd, och allt föll sönder. Cronstedt, säger Båth (i ’Orsakerna till Sveaborgs
öfvergång’), ’tycktes alt sedan Conventionens uppläsande nästan öfvergifvit styret’;
men ’med den sorg som syntes tära honom bättrades hvarken egna fel eller kunde
andras dårskaper förekommas’. Ingen annan man fanns med nog auktoritet att rycka
andra med sig, ingen sammanhållning bland officerarna. Garnisonen, säger nyss
anförde författare, kunde nästan anses, som en hydra med 6,000 hufvuden, hvilka hvar
för sig ägde särskilda intressen och borde med särskilda medel lockas, öfvertalas eller
tvingas. Och generalstabsverket tillägger: ’Krigarandan var försvunnen. Oron för
egen utkomst under de ovissa öden man gick till mötes hade vändt blicken från
pliktens bud, som ingen påkallade’.»
Under det ryssarna oaflåtligt uppförde nya batterier och ökade besättningen
på de af dem besatta holmarna, under det de enligt kejsarens befallning gjorde sig
beredda att med kraft möta hvarje försök från kommendantens sida att återtaga de
i pant lämnade holmarna, under det de tilläto svenska soldater att från fästningen
komma till staden och voro måna om att där »alltid smeka och begåfva dem med
penningar och brännvin», under allt detta gjordes på svenska sidan så godt som
intet. Anledning att bryta konventionen saknades icke. Uppförandet af mot
fästningen och farleden riktade verk, flyttandet af båken, tillfrisknades återsändande från
holmarna utan gevär m. fl. åtgärder voro uppenbart stridande mot konventionen.
Dessutom kunde Cronstedt icke undgå att se, huru ryssarna dag för dag stärkte sin
ställning i en afsikt, som svårligen lät sig dölja. Han hade ju nu vunnit tid, han
ägde krut för 14 dagar, och fästningen skulle vid snart inträffande öppet vatten återfå
sin försvarsförmåga. Att drifva ryssarna från de af dem besatta holmarna ansåg han
ju för en obetydlighet. Men ingenting gjordes. I stället minskades redan den 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
