Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste afslå förslaget och endast förlita sig på fästningens fördelaktiga läge,
besättningens styrka och förrådens tillräcklighet. Likväl fann han sig oförhindrad att föreslå
afslutandet af ett stillestånd till den 13 maj under villkor, att ryssarna finge besätta
Långörn. Om deras utrymmande af Sandhamnslandet m. m. var aldrig tal. Suchtelen
höll på de förut framställda villkoren, och därmed skildes man.
Efter återkomsten till fästningen sammankallade Cronstedt å nyo krigskonseljen
till kl. 6 e. m. Härvid började han med att tillkännagifva, att han icke kunnat förmå
den ryska befälhafvaren att nedsätta sina fordringar, och därefter skildrade han i de
mörkaste färger det närvarande krigsläget, fästningens otillfredsställande tillstånd,
besättningens bristfälliga utbildning och den ringa tillgången på ammunition, hvilken
endast kunde räcka för 14 dagars beskjutning. Intrycket af det hela var, att fästningen
icke kunde försvaras, utan att en öfverenskommelse äfven på de hårdaste villkor var
enda medlet till räddning. Intet beslut fattades emellertid, utan sammankomstens
fortsättning uppsköts till följande dag, då krutförrådet skulle vara inventeradt.
Innan krigskonseljen sammanträdde den 4 april, hade en sammankomst ägt
rum på Lonnan och Jägerhorn gjort ett besök hos Suchtelen. Några eftergifter
gjordes härvid. Så bestämdes det, att fästena i fråga endast skulle lämnas såsom pant
att af ryssarna i oförändradt skick återställas efter stilleståndets utlöpande. Däremot
måste Cronstedt tillbakaflytta tiden härför till den 3 maj. Buxhöwden framhåller i
skrifvelse till kejsaren nödvändigheten att afskilja fästningen från all förbindelse utåt
och hade så väl studerat isförhållandena, att han var öfvertygad om, att inga fartyg
skulle kunna inkomma före sagda dag, och om isen mot förmodan tidigare skulle gå
upp, hade han motåtgärder till hands.
Öfverläggningen i krigskonseljen blef lång och skarp, och fortifikationsbefälhafvaren,
den 70-årige öfverste Wärnhjelm äfvensom Gutoffsky talade mot förslaget.
Artilleribefälhafvaren, major Hjärne ansåg ingen brådska vara på färde. Häremot
uppträdde Jägerhorn »med imponerande ton och snäste alla». Vänd till Gutoffsky,
yttrade han häftigt: »Godt! vi skola låta begrafva oss under gruset af fästningens
ruiner, men herr öfversten blifver Kongl. Maj:t ansvarig för följderna, om vi ej nu
embrassera propositionen, hvarigenom dock fästningen kan behållas tills öppet vatten
och secours från Sverige hinner ankomma».[1]
Cronstedt blef vred, och sannolikt
fällde han nu det bekanta yttrandet: »Mina herrar! Jag är hvarken feg eller legd,
men jag ser intet annat medel att hålla fästningen Kongl. Maj:t och riket till handa
vid öppet vatten än att ingå på konventionen». Med afseende på krutfrågan upplystes,
att det återstod 1,502 centner krut, hvilket skulle räcka till omkring 60 skott för
kanon. Med beräkning af 4 skott om dagen, skjutna ur hvarje kanon, skulle sålunda
enligt Hjärnes åsikt all ammunition vara förbrukad inom 15 dagar, en beräkning,
mot hvilken med skäl kan invändas, att en sådan vanvettig skjutning, som visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
