Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVEABORG.
FEBRUARI — MAJ.
Kronebergsfjärden, vid hvars västra sida Helsingfors är beläget (se kartan sid. 136),
begränsas på samma sida längre söderut af Helsingenäset (nuvarande
Brunnsparken) och på östra sidan af två stora öar, Degerö och Sandhamn. Fjärdens åt
hafvet vända öppning fylles af en rad öar, Kungsholmen, Skanslandet, båda ganska
stora, Vargskär, Vargö och Svartöarna, hvilka bilda en grupp, Långörn samt Stora
och Lilla Räntan. De viktigaste inloppen leda mellan sistnämnda båda holmar, på båda
sidor om Långörn samt mellan Vargskär och Skanslandet, det s. k. Gustafssvärdssundet,
hvarjämte ett krokigt och trångt sund, Hästnässundet, skilde Degerö och
Sandhamn. Alla öfriga sund voro grunda och lätta att försänka.
Det var på Svartöarna, som fästningen Sveaborg kom att anläggas, och hufvuddelen
af dess verk förlades naturligt nog till de tre största af dessa, Vargskär, Vargö
och Stora Öster Svartö, under det de båda minsta, Lilla Öster Svartö och Väster
Svartö, först senare befästes och då försågos med svagare verk. Slutligen indrogs
äfven Långörn inom fästningsområdet.
Öarnas af lågt urberg täckta yta hade medgifvit att utan allt för stor möda
eller kostnad omdana dem till fästningar, och däraf hade också benämningen »nordens
Gibraltar» uppkommit. De yttre verkens grafvar, som i allmänhet nära följde stranden,
voro nedsprängda i berget på det sätt, att ytterbrant vanligen saknades. Något
tillbakadragen bakom innebranten reste sig den med skottgluggar försedda muren, bakom
hvilken kasematter vanligen dolde sig; och dessa kasematter voro i sin ordning
täckta af en öppen vallgång, hvarigenom möjlighet erbjöd sig till ett ytterligare
stärkande af försvarskrafter. I bastionsform voro de yttre linierna brutna, och utanför
de inböjda delarna reste sig på flera ställen framspringande lägre verk, s. k. raveliner
eller kaponierer, afsedda att långs efter beskjuta grafvarna. På de viktigaste delarna
af fästningen sprungo lägre verk fram utanför de högre inre och egentliga verken,
hvilka mot de förra vände ofta två eller tre våningar höga, med skottgluggar försedda
och af bombsäkert tak täckta kaserner. Med sina gråa, delvis i berget sprängda,
delvis af den därur lösgjorda graniten uppförda murar, ur hvilkas alla gluggar kanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0174.html
