Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siikajoki och Revolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då meddelan om striden vid Yppäri inkom till högkvarteret i Pyhäjoki, hade
Löwenhjelm föreslagit, att man skulle upptaga en afgörande strid, och verkligen
lyckats drifva sin vilja igenom. Till 2:a brigaden, som började tåget, sändes befallning
art vända om och att på vägen öfver isen kringgå ryssarnas vänstra flygel, till 1:a
brigaden att stanna vid Pyhäjoki och hålla sig beredd till strid. Själf uppsökte
Löwenhjelm Gripenberg och framförde till honom befallning att försvara öfvergången af ån
vid Viiret. Trots hans truppers redan medtagna krafter lät Gripenberg dem genast
utveckla sig på krönet af den ganska branta norra dalsidan med Döbelns bataljon i
midten, stödd af ett sexpundigt batteri. Ny ammunition anskaffades, och snart voro
tavastehusara och nyländingarna åter färdiga till strid.
Denna blef också ganska het. Ryssarna hade fått någon förstärkning både i
infanteri och artilleri och anföllo med ytterlig häftighet. Finnarnas ställning var god,
deras antal sannolikt något öfverlägset fiendens, och försvaret blef hårdnackadt. Icke
ett steg veko de; och där striden var hetast, där syntes den lille mannen med bandet
om pannan, lifvande till mod och uthållighet. Stor skada ledo finnarna dessutom
af de ryska skidlöparna, som omringade dem och icke kunde afvisas, enär skidlöpare
på svenska sidan endast funnos vid trupperna från Savolaks, Rautalampi
skidlöparekompani oberäknadt.
Det såg ut, som om striden skulle vända sig till svenskarnas fördel, då helt
oväntadt befallning om återtåg ingick från högste befälhafvaren. Löwenhjelm, som
icke begrep orsaken härtill, skyndade till högkvarteret för att söka utverka tillstånd
till stridens fortsättande. Under tiden anordnades återtåget af Gripenberg, »som,»
enligt Döbelns vittnesbörd, »från början till slut alltid själf återföljde sina trupper».
Kanonerna sändes i förväg, och infanteriet följde efter. Snart upptogos de af striden
uttröttade tavast- och nyländingarna af först en och sedan ytterligare en
Åbolänsbataljon, och åt Döbeln anförtroddes att med dem hålla den häftigt förföljande fienden
på afstånd. Detta var emellertid ingen lätt sak, och Döbeln skrifver själf om denna
strid: »Fiendens stojande öfvermod, då våra trupper, som fått ordres att dra sig
tillbaka, öfvergåfvo höjden, och dess häftiga attaque med utbredd jägarkedja, kanoner
och haubitzer, mot en enda i kedja satt arriergardes bataillon, som steg för steg
disputerade fältet, var förundransvärdt, och länder Åbo läns befäl och manskap vid
denna bataillon till mycken heder.»
Gripenberg drog emellertid sin brigad tillbaka bakom återstoden af den 1:a,
som tagit ställning vid Pyhäjoki, och till hvilken de båda Åbolänsbataljonerna
återgingo. Ryssarna följde efter och riktade sin hufvudsakliga ansträngning mot Nylands
jägare, som tillika med två kanoner hade sin plats på isen, ytterst på högra flygeln.
Bakom dessa inträffade tre skvadroner af 3:e brigaden, som skickats Palmfelt till
förstärkning för att hålla de talrika ryska husarerna och kosackerna på afstånd. Nu
återkom äfven Löwenhjelm, sedan han funnit »aftåget ohjelpligen begynt». Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
