Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne, som genast såg, huru landet låg, retade nu upp sig och svarade, att han »till
följd af sin monarks uttryckliga befallning att skyndsamt och med stormande hand,
kosta hvad det ville, intaga fästningen, ej kunde oaktadt sin önskan att visa
kommendanten sin enskilda aktning göra minsta förändring i sina vidtagna dispositioner, änskönt
han förutsåge, att ändamålets ernående komme att medföra en förlust af folk, som
likväl för ryska riket icke blefve på minsta sätt kännbar; hvarför kommendantens
proposition icke kunde mottagas».
För att gifva ytterligare stöd åt sitt afslag förnyade ryssarna beskjutningen
under några timmar på aftonen utan att göra annan skada, än att några fönsterrutor
och takpannor krossades. Då läkarna på därom gjord förfrågan uppgåfvo, att de ledo
brist på en del läkemedel, och att de befintliga knappast skulle förslå öfver åtta dagar,
och då missnöje förspordes bland manskapet, sammankallades nytt krigsråd den 11,
hvarvid det beslöts, att man skulle begära en månads stillestånd under förbindelse att
uppgifva fästningen, om den icke inom denna tid finge undsättning. Nu gick
underkommendanten ut för att beveka den ryske befälhafvaren, hvilken han efter en kort
vandring träffade ute på isen. Denne fordrade dock såsom första villkor för
underhandling att få tala med kommendanten själf. När denna fordran uppfyllts, samtyckte
han efter någon tvekan till ett stillestånd på tre dagar (säger tre dagar!), efter hvilken
tid fientligheterna skulle återupptagas, om icke annan öfverenskommelse blifvit träffad.
Stilleståndet afslöts emellertid.
Kort före dess utgång sammankallade kommendanten alla officerarna och erinrade
dem om fästningens trängande och bekymmersamma belägenhet, hvarefter de alla
ansågo det vara omöjligt att längre motstå en fiende, hvars utvägar ansågos stora och
afsikten ögonskenlig att med hvilken uppoffring som helst vinna sitt mål, hvaremot
fästningen hade oöfvervinnerliga svårigheter att bekämpa. Därefter sammankallades
krigsrådet, för hvilket kommendanten framlade officerarnas enhälliga tanke och
därefter gjorde en bedröflig teckning af fästningens tillstand och af besättningens sjukdom
och nöd samt af ställningen i landet. Härefter förelade kommendanten de församlade
frågan: »huruvida det vore öfverensstämmande med så väl hans egen som öfriga
ledamöters undersåtliga plikt och sanna militära ära, antingen soutinera fästningen till
sista man utan afseende på förutnämnda olägenheter, eller om öfvervägande skäl funnos,
som kunde synas antagliga för att öfverlämna denna Kongl. Maj:ts och Sveriges
Svartholms fästning till Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland?» För den senare utvägen
förklarade sig alla de närvarande, enär »fästningen icke längre kunde konserveras»,
och därefter uppsattes villkoren för dagtingan.
Med dessa begåfvo sig kaptenerna Starck och Munsterhjelm öfver till fienden.
Här infördes de till generaladjutanten Uvarov, som förklarade, att något ytterligare
stillestånd icke kunde komma i fråga, utan att fästningen genast skulle intagas medelst
stormning, om den icke ofördröjligen dagtingade. Budbärarna framlämnade nu sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
