Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»generalgevaldiger», de båda sistnämnda löjtnanter. Och de flesta af dessa hade återigen en
hel stab under sig, tillsammans uppgående till 23 personer, så att hela högkvarteret
räknade två officerare mera än den till mera än 200 tusen man uppgående andra
tyska arméens (prins Fredrik Karls) vid krigets början år 1870. Härtill kom ytterligare
sjukvården, som stod under ledning af »förste fältläkaren», lifmedikus af Bjerkén,
och krigskommissariatet med en ganska talrik personal. [1]
Den med hänsyn till ledning så väl försedda svenska hären befann sig nu i
fullt återtåg, men detta återtåg var förenadt med vida större mödor och ansträngningar
än de långvarigaste strider. Icke lättades bördan heller genom den harm och
förtrytelse, som alla deltagarna i färden kände, och som förnämligast, ja kanske
uteslutande riktades mot högste befälhafvaren, hvilken utan att taga någon del i truppernas
lidanden, väl ombonad i sin släde skyndade i förväg till nästa nattkvarter, där
spelbordet snart var ordnadt. Icke blefvo stegen mindre tunga vid tanken på hustru och
barn, hem och ägodelar, som lämnades i händerna på en fiende, hvars framfart
hundra år tidigare ännu lefde i godt minne, och föga uppmuntrande verkade
befolkningens klagolåt, då hären lämnade den och ställde sin färd mot yttersta norden.
Och till råga på allt utfördes detta slitande återtåg under den för långa krigståg allra
ofördelaktigaste årstiden. Mars månad 1808 var, säger en af deltagarna i färden[2],
troligen en bland de kallaste vintermånader i norden. Under flera veckor visade
termometern oafbrutet mera än 30 grader under fryspunkten. Ofta hindrade luften
på ett plågsamt sätt andedräkten, blodet trängde fram genom näsa och öron, och
oupphörligt måste man med snö ingnida de frostbitna lemmarna. Tog man med
blotta handen i gevärspipan, blef huden fastsittande därvid. Truppernas utseende var
också ganska egendomligt. Officerarna svepte in sig i vargskinnspälsar; soldaterna
buro dylika af fårskinn, och litet hvar »paltade på sig», hvad han kunde öfverkomma,
såsom kvinnokjortlar, som bundos om hufvudet o. s. v. Endast de unga
stabsofficerare, som kommit från Sverige och skulle visa sin härdighet, redo i blotta
uniformsrocken. Emellertid hade ryssarna det ändå sämre, ty deras beklädnad var dålig och
illa medfaren, och kvarter och förplägnad lämnade icke sällan för dem mera öfrigt
att önska än på svenska sidan, där öfverbefälhafvaren och hans generaladjutant använde
mycken omtanka och inlade stora förtjänster i detta afseende. Alla vägar voro fyllda
med snö och fordrade ett otroligt arbete att öppna. På sidorna stodo drifvorna
manshögt; i skogarna var nästan omöjligt att komma fram, och endast sjöarna lämnade
plats för utveckling af något så när stora styrkor. Den redan i sig själf besvärliga
marschen uppehölls ytterligare af trosskolonnerna, som fastnade i snön, och som de
flinka kosackerna ständigt sökte åtkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
