Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gränsen till Tavastehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den förutsättningen, att återtåget vare sig genast eller först i händelse af nödtvång,
skulle riktas mot Österbotten, så måste man ovillkorligen taga i betraktande, att den
kortaste vägen från ryska Finland, därifrån fienden måste komma, ledde genom
Savolaks öfver Kuopio till Uleåborg, och att från denna väg utgrenade sig västerut
flera andra, på hvilka svenska hären kunde genskjutas. Om denna här icke ställde
sig på savolaksvägen — och den kunde svårligen hinna samlas dit eller där finna
tillräckliga underhållsmedel —, så måste den äga fullkomlig visshet att vara tryggad
för hvarje genskjutande från det hållet. För detta ändamål nödgades man följaktligen
afdela en tillräcklig styrka under en befälhafvare, som var den vanskliga uppgiften
fullt vuxen. Den i södra Finland stående hären hade då till sitt förfogande antingen
den stora förbindelseväg, som från Hollola löpte längs västra stranden af Päijäne och
i en båge sökte sig fram till Gamla Karleby, eller ock vägen från Tavastehus genom
Tammerfors, Ruovesi och Kuortane till Ny Karleby eller slutligen strandvägen öfver
Björneborg med dess inre förgreningar öfver Tavastkyrö—Rauhajoki och Tavastkyrö—Ikalis
jämte vintervägen öfver Jalasjärvi. Hvilken af dessa vägar än valdes, måste
man ständigt hafva för ögonen, att ju längre västerut vägen togs, desto längre var
afståndet till Uleåborg, och desto mera växte faran att blifva genskjuten, icke minst
därför att ett rikare vägnät ställdes till fiendens förfogande. Äfven under förutsättning
att vägarna genom Savolaks voro tryggade, erbjöd ställningen vid Tavastehus alltid
den faran, att fienden kunde utbreda sig norrut på de vägar, som genomskuro det
breda landet mellan Näsijärvivattnen och Päijäne, och sålunda omedelbart hota eller
afklippa de närmaste förbindelsevägarna. Och ställde svenska hären sin tillit till
strandvägen, så kröp den tydligen med vett och vilja i en säck, som var lätt för
fienden att tillknyta. Fiendens kringgångsförsök hade naturligtvis kunnat bestraffas,
om den samlade svenska hären, utan att akta på det möjliga afbrottet i sina
förbindelser, ryckt fram för att anfalla och besegra den mer eller mindre spridda fienden,
men detta förstodo icke de svenska befälhafvarna, och de ryska räknade utan allt
tvifvel med sina motståndares svagheter, och hvilken omtänksam befälhafvare gör icke
så! Uppfattad såsom en ren försvarsställning, måste ställningen vid Tavastehus bära
olycka i sitt sköte och detta än mera, när underrättelsen kom, att savolaksvägarna
voro öppna både norrut, västerut och söderut.
En svårighet ställde sig i hvarje fall hindrande i vägen för hvarje rörelse på
de inre vägarna nämligen bristen på medel att underhålla och att härbergera
trupperna, men genom i tid vidtagna anordningar skulle väl underhållsfrågan kunnat
lösas. Man synes icke hafva tagit i öfvervägande möjligheten att anordna en
förbindelseväg öfver den tillfrusna Qvarken, som dock följande vinter fick tjäna såsom
härväg.
Återstod den tredje möjligheten, att förlägga krigsskådeplatsen till södra Finland
och att låta fienden, om han så behagade, afskära alla vägarna norrut. I Sveaborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
