Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gränsen till Tavastehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grupperna, den östra och den västra, kunde med hänsyn till landets natur och tillgångar
icke gärna varit annorlunda. Men den västra gruppen hade kunnat gå
ändamålsenligare till väga. Från en centralställning i trakten af Lahtis hade den i förening
med Sveaborgs besättning, under förutsättning att den senare ägt förstånd och förmåga
att gå aktivt till väga, behärskat hela krigsskådeplatsen och till och med kunnat räcka
Savolaksgruppen handen. Med samlad styrka hade den kunnat kasta sig öfver
motståndaren, som nödgades dela sina i det stora hela föga öfverlägsna krafter. Men äfven
på det sätt, som kriget började, hade tillfälle, såsom vi redan funnit, gifvits att handla
efter liknande grundsatser, och ännu från Tavastehus under de första dagarna af mars
hade Klingspor kunnat från höger rulla upp hela den ryska hären, något som dess
befälhafvare också fruktade, fastän han icke tilltrodde sin motståndare förmågan att
uttänka och utföra en sådan plan. Ett dylikt anfall i försvaret skulle kunnat medföra
en fullständig seger, en fullständig omkastning i läget, något som på intet sätt var
möjligt att åstadkomma genom en ren försvarsstrid vid Tavastehus. Ty sedan fienden
samlat ihop alla sina krafter, var han här icke obetydligt öfverlägsen[1] och kunde
dessutom utan svårighet afskära svenskarnas ur vänstra flanken utgående kortaste
återtågsväg, den öfver Pälkäne—Tammerfors. Och äfven om svenskarna förmått afvisa
ryssarnas anfall, så hade de därmed icke vunnit något afgörande. Ryssarna skulle
snart kommit igen manstarkare, och svenskarna hade bittert fått lära känna sanningen
af den förste Napoleons yttrande: »on ne périt que par la défensive».[2]
En annan fråga blir, om det var rätt eller lyckligt att förlägga härens samling
till Tavastehus.
Såsom vi redan funnit vid skärskådandet af de planer till Finlands försvar,
som uppgjordes under sjuttonhundratalet, baserades hären på kusten, på Sveaborg
och på sjöförbindelsen med Sverige, allt under förutsättning, att kriget fördes
sommartiden. När det nu bröt lös midt i vintern, då förbindelsen med Sverige var afbruten
och Finland hänvisadt till sina egna krafter, kom man genast af sig. Den finska
hären hade valet fritt mellan tre utvägar: 1) att, om den icke kunde hålla sig i öppna
fältet, draga sig tillbaka till Sveaborg och under skydd af dess kanoner hålla sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
