Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gränsen till Tavastehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rörelsen utfördes utan hinder men fördröjdes en dag, enär Buxhöwden
på grund af en oriktig underrättelse, att betydliga svenska krafter funnes kvar i
Helsingfors, uppehöll Tutschkovs kolonn vid Thusby under den 2 mars, då anfallet
mot nämnda stad utfördes.
Såsom redan blifvit nämndt, hade Klercker för afsikt att samla alla sina krafter
vid Tavastehus och att där bjuda fienden spetsen. För detta ändamål ämnade han
låta båda brigaderna taga ställning i linien Tavastehus—Hattula (8 km. nordväst om
Tavastehus), under det fem kompanier af Österbottens regemente, som väntades
inträffa den 1 mars, genom att besätta Vitsiälä pass (norr om Hauho och nordväst
om Syrjäntaka) skulle trygga vägen från Syrjäntaka genom Pälkäne till Tammerfors.
Tills vidare fick emellertid Adlercreutz’ hela kolonn stanna omkring vägknuten vid
Syrjäntaka, dit den framkom under loppet af den 1 mars, under det Palmfelts kolonn
redan två dagar förut anländt till Tavastehustrakten.
I sitt beslut att nu utkämpa en afgörande strid leddes Klercker hufvudsakligen
af sin soldatkänsla, hvilken motsatte sig ett ytterligare återtåg, sedan alla tillgängliga
krafter nu blifvit samlade, och hvilken bjöd att inför egna landsmän pröfva
vapenlyckan, innan de öfverlämnades i fiendens våld. Och upptoge man icke slag här,
skulle tillfälle därtill med säkerhet icke vidare erbjuda sig. Visserligen antog han
fienden vara till antal öfverlägsen, men han trodde denna öfverlägsenhet icke vara
mera betydlig, än att den skulle kunna uppvägas af finnarnas stridslust, af deras åtrå
att försvara sin hembygd, af deras ihärdighet, tapperhet och fosterlandskärlek, till
hvilka egenskaper han och härens flesta öfriga ledare satte stor lit. I öfrigt ansåg
han, att ett långt och mödosamt återtåg skulle medföra större förluster och verka
mera nedsättande än till och med en motgång, efter hvilken det vore tids nog att
tänka på återtåg. Och för öfrigt tviflade man icke på seger. Såsom vi skola finna,
var beslutet att upptaga strid mera en känslans än en beräkningens sak; det var den
kränkta krigaräran, som kokade öfver, och som fordrade en brottning med
motståndaren utan hänsyn till tid eller plats.
Innan beslutet hann sättas i verket, trädde högste befälhafvaren emellertid
hindrande emellan.
Under sin långa färd rundt Bottniska viken hade Klingspor saknat tillförlitliga
underrättelser från krigsskådeplatsen men fått öfverdrifna uppgifter om fiendens styrka.
Han hade emellertid vidtagit en del åtgärder med hänsyn till ordnandet af
förhållandena i härens rygg och särskildt anbefallt uppläggandet af lifsmedelsförråd på
flera ställen utefter vägen Tammerfors—Kuortane.
Den 2 mars öfvertog han i Tavastehus högsta befälet öfver hären och
sammankallade genast ett krigsråd för att erfara sina underbefälhafvares åsikter om
ställningen, hvilken tydligen fordrade ett snabbt beslut. Klerckers med värme framförda
förslag att kämpa understöddes af Gripenberg och Adlercreutz samt af Klingspors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
