Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gränsen till Tavastehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köld, mörkret och en oupphörlig eld gjorde till en verklig bardalek», såsom Adlercreutz
skrifver i sin berättelse om striden. Under tiden intogo de öfriga trupperna sina
platser i hufvudställningen, och först vid 1/2 3-tiden på morgonen drogo ryssarna sig
tillbaka, hvarefter dessa slogo läger i snön.
Adlercreutz var beredd att i daggryningen mottaga ett nytt anfall, hvilket
emellertid uteblef. I stället fick han befallning att påskynda återtåget, så att han den
28 skulle kunna lämna Kankaantaka. Detta ansåg han emellertid omöjligt utan nöjde
sig med att sagda dag uppnå nämnda ort.
Under återtåget inträffade emellertid ett olyckligt missöde. Vid Okerois, där
brigadens båda marschvägar sammanlöpte, skulle Tavastehus regemente, som kom
från Nyby, bilda eftertrupp, och för att trygga detta från Orimattilahållet skulle en
bataljon af Åboläns regemente hålla vägknuten intill dess ankomst. Detta skedde
emellertid icke, och då främsta Tavastehusbataljonen under öfverstelöjtnant Wetterhoff
den 28 mellan kl. 4 och 5 e. m. anlände till Okerois by, gick den till hvila
därstädes utan att för säkerhetens skull på Orimattilavägen framsända en enda patrull.
Därigenom blef det möjligt för Müllers avantgarde under befäl af öfverste Erikson
att öfverrumpla de intet ondt anande tavastehusarna. Striden blef het, och finnarna
måste draga sig tillbaka, så att de slutligen hade endast några få byggnader i sitt våld.
Om dessa rasade striden, till dess återstoden af regementet anlände, men detta följdes
i sin ordning af den del af Müllers trupper, som hade i uppdrag att hålla
Nyby—Lahtisvägen. Under slika förhållanden ansåg tavastehusarnas chef, öfverste v. Platen,
rådligast att draga sig tillbaka under skydd af en Björneborgsbataljon och två kanoner,
som ryckt ut för att upptaga honom. Sedan hans trupper i den starka kölden varit
i verksamhet sexton timmar, fingo de ändtligen någon hvila i Sairakkala. Adlercreutz’
öfriga trupper hvilade i och omkring Kankaantaka, strax öster därom.
De båda svenska grupperna stodo sålunda den 28 på aftonen på en i öster
och väster gående linie, 50 km. från hvardera, och ungefär lika långt ifrån dem båda
stod yttersta högra flygeln af den ryska härens hufvudgrupp (se kartan sid. 61). Hade
återtåget utförts mindre brådstörtadt, och hade de svenska befälhafvarna medelst sitt
kavalleri och genom befolkningens medverkan hållit något så när reda på fienden, så
skulle tillfället under de senast flydda dagarna varit ytterst gynnsamt för att med vänstra
kolonnen kasta Müller öfver ända och sedan med samlade krafter falla fiendens
hufvudkrafter i flanken. Under slika förhållanden skulle en seger för de svenska
vapnen icke varit otänkbar, en seger, som kunde tvungit ryssarna att börja fälttåget
om igen, som gifvit svenskarna tid att fullborda sin samling, och som kunnat högst
betydligt inverka på tänkesätten inom de krigförande länderna. Men man må icke
klandra de svenska befälhafvarna för en uraktlåtenhet, till hvilken vida mera krigsvana
härförare gjort sig skyldiga; de saknade medlen till ett sådant omsving: ett
krigsdugligt kavalleri, som kunde hålla reda på fienden, ett väl ordnadt underrättelseväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
