Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsförberedelser, krigsplaner och uppmarsch på svenska sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverste Åkerstein, som var chef för Finska artilleriregementet. I spetsen för
krigskommissariatet ställdes öfverste af Schenbom, och sjukvården leddes under hela kriget
af doktor af Bjerkén.
Ehuru Klercker icke fann tillräckligt bistånd af de båda generaler, hvilka han
utsett till sina underbefälhafvare, gick samlingen af trupperna öfver all förväntan
raskt, och fienden störde den icke heller. I stället för fjorton dagars anstånd gåfvo
ryssarna sina motståndare tjugo dagars, och dessa visste att väl begagna tiden. Åkande
anlände soldaterna till samlingsplatserna och medförde kost för en månad, hvilken
rust- och rotehållarna beredvilligt lämnat, och hvilken lades på trossen. Och tack
vare den omständigheten, att trosshästar funnos på fredsfot — de stodo i allmänhet
hos kompanicheferna —, kunde trossen genast medskaffas, och trosshästar lämnades
till och med till artilleriet. Den 20 februari, dagen före krigsrörelsernas öppnande,
stod 2:a brigaden med Åboläns regemente vid Artsjö, Tavastehus regemente vid
Nyby, mindre afdelningar framskjutna till Elimä; endast artilleriet fattades. Af 1:a
brigaden var emellertid endast en bataljon — lifbataljonen af Nylands regemente —
och ett batteri framme i uppmarschområdet, vid Lovisa, med några mindre
afdelningar framskjutna på vägen till Fredrikshamn; återstoden af Nylands regemente och
ett batteri stodo vid Helsingfors, Björneborgs regemente vid Koskis och Tavastehus.
[1]
Savolaksbrigaden var redan i midten af februari samlad vid S:t Michel med mindre
afdelningar vid Varkaus och Joensuu. De för fästningarna afsedda trupperna voro
på sina platser, och Österbottens regemente marscherade söderut.
Härens högste befälhafvare åkte i släde den långa vägen rundt Bottniska viken.
Generalen grefve Vilhelm Mauritz Klingspor, som skulle förskaffa sig en sorglig
ryktbarhet under detta krig, föddes i Småland den 7 dec. 1744 ocn inskrefs redan
såsom barn vid Västgöta kavalleriregemente. Sedermera trädde han i fransk tjänst
och tog del i sjuåriga kriget. Återkommen till fäderneslandet, steg han snabbt i
graderna, så att han från 1767 till 1779 gått upp från löjtnant till öfverste och chef
för Vesterbottens regemente. Tio år senare var han generalmajor och skötte under
hela kriget 1788-90 på ett förtjänstfullt sätt den svåra befattningen såsom
generalintendent för fältarméen, hvarför han efter krigets slut utnämndes till generallöjtnant
och »general en chef» för trupperna i Finland hvilken befattning han med kortare
afbrott utöfvade ända till krigets början. Då krig hotade utbryta på våren 1796,
mobiliserade han på eget ansvar de finska trupperna och fick därvid liksom under
sin tjänsteutöfning för öfrigt en djup inblick i de militära inrättningarnas brister. I
hvilken mån han sökte afhjälpa dessa, förmäles ingenstädes. Om man också icke
kan påbörda Klingspor alla de tillvitelser för rädsla och feghet, som bitterheten öfver
det brådstörtade återtåget och de oförtjänta motgångarna icke voro sena att tilldela
honom, så lider det i alla fall intet tvifvel, att han icke fullständigt saknade alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
