Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigets orsaker och utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svaret från Sverige den 20 januari anlände, så antog Stedingk, att krigsförklaring
omedelbart skulle följa. Den 23 januari skref han till konungen, att »faran är
utomordentligt stor, och man får ej förlora ett ögonblick, innan ett afgörande steg tages».
Ryssarna voro emellertid ännu icke färdiga med underhållsmedlen för de till kriget
afsedda trupperna, och det danska sändebudet gjorde de allvarligaste föreställningar
mot ryssarnas krigshot. Danmark var nämligen, sedan det öfverlämnat sig åt
Napoleon, skyldigt att göra gemensam sak med Ryssland mot Sverige, men nu fruktade
det lika mycket för sina vänner fransmännen, hvilka stodo redo att genomtåga landet,
som för sina fiender engelsmännen, hvilka för Sveriges räkning kunde bemäktiga sig
Norge. Man väntade under allt detta Napoleons uttalande med anledning af svenska
regeringens skrifvelse af den 11 januari.
Ställningen förvärrades emellertid med hvarje dag, och den 28 januari ansåg
Stedingk sig pliktig omedelbart underrätta tillförordnade högste befälhafvaren i
Finland, generallöjtnanten af Klercker om det sannolikt förestående krigsutbrottet.
Dessutom meddelade han, att enligt honom tillhandakomna upplysningar ryssarnas plan
gick ut på »att anfalla Finland på tre ställen. Med tjugu tusen man vill man rycka
in öfver Abborfors och Anjala för att innan islossningen göra sig till herre öfver
Svartholmen och om möjligt äfven öfver Sveaborg. Medan man från detta håll
framtränger ända till Åbo, skall en kolonn af fem tusen man framtränga till S:t Michel
och en annan kolonn af samma styrka öfver Nyslott. Trettio tusen man skola hållas
i reserv för att kunna hjälpa, där sådant kan blifva af nöden. Man hoppas att på
detta sätt, som ej är illa uttänkt, kunna bemäktiga sig Finland inom loppet af tre
månader.»[1]
Redan följande dag eller den 29 januari kunde Stedingk till konungen afsända
ännu mera oroande underrättelser, såsom att krigsförklaringen redan vore skrifven,
och att Caulaincourt öppet yttrat, att det nu vore slut så väl med Gustaf IV Adolfs
regering som med Sverige.
Under tiden hade Gustaf IV Adolf ifrigt fortsatt underhandlingarna med
England, och den 8 februari afslöts en förbundstraktat, enligt hvilken Sverige
tillförsäkrades ett månadtligt understöd af 100,000 pund sterling under ett år, mot det att
Gustaf IV Adolf förband sig att underhålla hela sin här och en erforderlig del af
flottorna för att motsätta sig de gemensamma fienderna. Ingendera af
fördragsmakterna skulle sluta fred, stillestånd eller neutralitetsfördrag utan efter gemensam
öfverenskommelse. Närmare aftal skulle träffas rörande de hjälpsändningar, som
skulle kunna behöfvas i händelse af krig mellan Sverige och dess grannar.
I S:t Petersburg blef det nu återigen tyst, men då Stedingk genom bref från
Finland erfor, att man där vid mottagandet af hans varning lefde i djupaste fred,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
