Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställning, och redan 1722 uttalade amiralitetskommissionen, att Helsingfors vore »en
förmur för finska och stockholmska skären», hvadan största delen af skärgårdsfartygen
jämte några större fartyg borde dit förläggas. Tanken att göra Helsingfors till en
betydande flottstation och äfven till förrådshus för hären i stället för Tavastehus,
som mindre väl ansågs lämpa sig för ändamålet, upptogs med ifver af befälhafvaren
i Finland, general Stackelberg, som ansåg, att några mindre fästningsverk skulle vara
tillfyllest till platsens skydd. I samma riktning arbetade Stackelbergs efterträdare
general K. G. Armfelt och den 1737 till högste befälhafvare i Finland förordnade
fortifikationsdirektören, generalmajor Axel Löwen. Förslaget mottogs på riksdagarna
i allmänhet ganska välvilligt, men bristen på penningar gjorde, att man inskränkte
sig till antagande af ett förslag till befästande af de nya gränsstäderna Fredrikshamn
och Villmanstrand samt stärkande af de redan befintliga verken vid Nyslott. De
erforderliga befästningsarbetena påbörjades också kort efter freden, men afmattning
och penningbrist hindrade deras snabba fortskridande, och ju mera tanken utvecklades,
att man skulle förlägga det stundande kriget långt in i Ryssland, desto mera
öfverflödiga fann man dessa befästningar.
 |
| Den stora galerdockans byggande. Måln. af Elias Martin, grav. af J. F. Martin 1782. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
