Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Musiken. Af R. F. von Willebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iil ven på den inhemska musikaliska produktionen tillämpa högsta möjliga måttstock, och
dilettantismen är numera också hos oss utesluten från varaktig framgång på konstens vädjobana.
Främst i våra nutida musikers led står F. Pacius’ efterträdare såsom musiklärare vid
universitetet, Richard Faltin (f. 1835). Från sitt fosterland Tyskland, där han erhållit sin
musikaliska utbildning, kom Faltin vid unga år till Finland, och han har sedan dess egnat vårt land
allt sitt arbete, hvarför han med skäl kan räknas bland de våra. Under åren 1856—1869
anstäld i Wiborg, grundläde Faltin därstädes en sångförening och en orkesterförening samt gaf
genom talrika konserter, vid hvilka han själf medverkade, dels såsom ledare, dels såsom komponist
och virtuos, ortens musiklif en dittills oanad lyftning. Hufvudstadens konstintressen har Faltin
(sedan år 1869) främjat såsom orkesteranförare och musiklärare samt i synnerhet såsom skapare
och ledare af den under åren 1871 —1884 verkande »Sångföreningen».
Faltins förnämsta musikaliska arbeten äro: Kantat vid en fest för Topelius (1888) för kör
a-capella, Promotionskantat (1890) för kör, soli och orkester, till omfattning och konstnärlig
för-tjenst ett af de mest betydande arbeten, som skapats i Finland, talrika sånger, dels för en röst
vid piano, dels för manskvartett, äfvensom en mängd arrangement (Hilarianska lofsånger för kör,
folkvisor, Bellmansinelodier m. m.). Dessutom har Faltin utgifvit koralböcker för finska kyrkan
och en rik samling preludier och koralslut, ett i sitt slag mönstergilt arbete (1888—1892).
Uti ledningen af hufvudstadens och därmed hela landets musiklif deltager vid sidan af Faltin
Martin Wegelius (f. 1846). Efter fullbordade musikstudier i Wien och Leipzig, därvid särskildt
Richard Wagners banbrytande reformarbete bestämt grundriktningen för hané musikaliska
åskådningssätt, har Wegelius dels såsom komponist, dels såsom direktör för landets enda högskola för
tonkonst: Musikinstitutet i Helsingfors, utöfvat en mångsidig verksamhet och främjat de nyare
musikaliska idéernas insteg i vårt land. Wegelius’ förnämsta kompositioner äro: ouvertyr till
Daniel Hjort , konsertrondo för piano och orkester, två kantater: »Den 6 maj»,
komponerad till J. L. Runebergs minne (1878), och »Julnatten», några a-capella-körer, »Necken»
(dramatisk kör till text af G. Wennerberg) samt två ballader, »Ungmön i lunden» och »Mignon»,
för soloröst med orkester. Dessutom har Wegelius på det vetenskapliga området offentliggjort
två värdefulla arbeten: Allmän musiklära» (1889) och »Den västerländska musikens historia»
(1893).
Robert Kajanus (f. 1856), ledare af Helsingfors konsertorkester, har såsom komponist i
främsta rummet omhuldat instrumentalmusiken, särskildt den orkestrala. Elev af konservatoriet i
Leipzig och af J. Svendsen, debuterade Kajanus år 1881 med en symfonisk dikt, »Kullervo»,
uppförd under hans egen ledning i Leipzig. Bland hans större kompositioner märkas i öfrigt:
två »Finska rapsodier» (1882, 1886), den förra uppförd äfven i Leipzig och Dresden,
»Sorgmarsch med anledning af E. Lönnrots död» (1884), »Aino», en symfonisk dikt, och »Romans»
för violin med orkester, m. m. Kajanus har äfven komponerat särskilda sånger för manskvartett
och för en röst samt stycken för piano.
I moderniserande riktning, under inflytande af den nutida tyska musiken, särskildt Liszt, har
Karl Flodin (f. 1858) både såsom kritiker och som komponist sökt leda allmänhetens
musikaliska uppfattning. De mest betydande bland hans kompositioner äro: »I skären», manskör,
»Cortége» för hornorkester, »I sommarnatt», för blandad kör, samt »Helena», scen ur Goethes Faust
för sopran med orkester.
Det af Kajanus framgångsrikt upptagna försöket att med anslutning till folkmusikens
skaplynne och vid behof med användande af dess motiv återgifva ämnen ur vår folkpoesi har vidare
fullföljts af Jean Sibelius (f. 1865). I likhet med von Schantz och Kajanus inspirerad af
Kul-lervomytens sublima patos, har Sibelius uti en stort anlagd »Kullervo-symfoni» (1892) med rik
fantasi och anmärkningsvärd originalitet, som dock ej sällan gränsar till godtycke, sökt gifva
den härliga dikten en karakteristisk och specifikt nationel musikalisk drägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
