Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - A. Mynt-, Bank- och Försäkringsväsendet. Af Emil Schybergson - 1. Myntväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutet af 1830-talet det hufvudsakliga bytesmedlet, och ryskt mynt användes förnämligast blott för
likviderande af kronoutskylderna.
Det visade sig härvid, att det ekonomiska lifvet följer en viss ihärdighetslag, mer eller mindre
oberördt af politiska omgestaltningar. Den finska handeln fortgick i gamla traditionela banor.
Till Sverige, främst Stockholm, fördes isynnerhet landtinannavaror, och därifrån hemtades liksom
förut ett flertal af landets förnödenheter. Det var därför så mycket naturligare att de svenska
sedlarna icke förlorade sin gångbarhet i Finland, som varuutbytet med kejsardömet endast småningom,
hand i hand med förbättrade kommunikationer, kom att spela en jämförelsevis betydande roll i
det finska folkets ekonomi.
I Sverige hade emellertid, som nämdt, tvångskurssystemet upphört och silfverutvexling åter
vidtagit år 1834. Fem år senare, år 1839, genomfördes en motsvarande reform i Ryssland, och
möjlighet förelåg nu att äfven i Finland öfvergå till metallcirkulation.
Detta skedde genom den s. k. myntrealisationen. De svenska sedlarna invexlades till en för
allmänheten förmånlig kurs mot silfverrubel och öfversändes i den mån invexlingen fortgick till
Sverige för att där utbytas mot metall eller vexlar å utländskt
metalliskt mynt, som användes till att i S:t Petersburg inköpa
silfver-rublar. Myntrealisationen påbörjades år 1840 och fortsattes under
de två påföljande åren. Summan af de invexlade svenska sedlarna
motsvarade i nu gällande mynt ungefär tio millioner finska mark.
Myntrealisationen var Lars Gabriel von Ha artmans verk. Han
var ordförande såväl i en förberedande komité, hvilken år 1839
utsågs för uppgörande af förslag i ämnet, som i en år 1840 tillsatt
temporär afdelning af senatens ekonomie departement, åt hvilken
reformens genomförande öfverlemnades. Svårigheter af många slag
mötte vid fullgörandet af detta uppdrag, men tack vare von
Haart-mans energi kunde det slutföras inom jämförelsevis kort tid och
utan förlust för det allmänna.
Såvidt myntrealisationen afsåg att med utträngande af de
svenska sedlarna genomföra enhet i landets myntväsende, blef dess
verk bestående. Men reformens andra, för Finlands ekonomiska
utveckling väsentligare syftemål, nämligen åstadkommandet af
stabilitet i bytesmedlets värde, ernåddes endast ofullständigt. Landets enda penningeinstitut, det år
1811 inrättade »vexel-, låne- och depositionskontoret», sedermera Finlands Bank, hvars sedlar allt
sedan myntrealisationen blef vo det hufvudsakliga bytesmedlet, ålades visserligen att vid anfordran
med metall inlösa dessa sedlar, och andra åtgärder vidtogos för att säkerställa bankens förmåga
att fullgöra detta sitt åliggande. Men samtidigt tillädes äfven de i kejsardömet emitterade sedlarna
gångbarhet inom Finland och det ålåg banken att emottaga dessa sedlar lika med sina egna. Da
silfverutvexlingen i kejsardömet emellertid under orientaliska kriget (1854—1856) upphörde och
då Finlands Banks metalliska fond, om ock tillfyllesgörande för inlösen af dess egna sedlar,
däremot icke kunde motstå en ökad tillströmning af ryska sedlar, återstod för banken icke annat än
att äfvenledes upphöra med silfverutvexlingen. Efter en period af endast hälft annat årtionde,
hvarunder landet åtnjutit fördelarna af ett bytesmedel med stabilt värde, instäldes därför sedlarnas
inlösen och vidtogo ånyo de ekonomiska olägenheter, som tvångskurssystemet för med sig.
En ny reform på detta område blef af nöden; en reform egnad att varaktigt ordna landets
myntväsende. Mot slutet af 1850- och i början af 1860-talet gafs såväl i tidningspressen som i
broskyrer uttryck åt tanken, att ett bytesmedel med stabilt värde utgjorde ett oeftergifligt vilkor för
att landet skulle kunna räddas ur det bekymmersamma ekonomiska tillstånd, hvari det befann sig.
Äfven inom styrelsen insåg man, att en sådan reform mer än andra kunde säkerställa landets
Henrik Borgström d. ä.
(Hör till afd. H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
