Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det medel, på grund hvaraf vi kunna nå det verkliga: “tinget i
och för sig”, är vår vilja. Men^denna beror så mycket af den i
det hela framträdande universalviljan, att det knappast är värdt
att kalla henne vår. Likväl är det viljan, som uppehåller allt i och
genom organismen. Individen är’dock intet annat än ett särskildt
uttrj^ck af universal viljan, hvadan all tillvaro blott blir en strid
för tillvaron. Individen födes för att lida och dö, men den vilja,
som förorsakar detta, är evig. Vi böra därför icke frukta för
döden, utan med lugn gå den till mötes. Skall människan blifva
lycklig, så måste hon afstå från allt personligt och blott hängifva si»
åt det allmänna, såsom konsten, staten o. s. v. Lifvet är blott
elände, och den tanken, att vi skulle vara till för att blifva
Ivck-liga, är den största villfarelse, ty lifvets villkor är ju blott strid.
Denna lag är ej ensam för människan, utan vi finna den i hela
naturen. Lifvet är sin egen största fiende, och världen är så usel,
att om den vore litet sämre, skulle den icke kunna existera en
minut.
Sådan är denna mörka lära, delvis besläktad med hegelianismen
(panteismen) och delvis med hinduernas lära om Nirvana.
Hartmanns åsikt liknar Shopenhauers i mycket, ehuru han mera
närmar sig Hegel: “Det omedvetnas filosofi.”
Materialismen.
Gent emot den idealism, som frånkände materien all verklighet
och på grund däraf härledde världen ur det rena begreppet och
ansåg allt såsom en produkt af anden; som vidare uti många af
sina företrädare med förnämt förakt blickade ned på all empirisk
forskning och dess målsmän, uppträdde en lika ensidig
materialism, hvilken omkastade alla förutgående förhållanden och utgaf
materien för den enda tillvaron och tanken såsom en egenskap
eller kraft hos materien. Blott åt naturvetenskaperna ville
materialismen gifva något värde, ej åt någon annan forskning. I
synnerhet vore metafysiken alldeles värdelös.
Denna riktning gynnades ock af det materiela framåtskridande,
som detta århundrade fått glädja sig^åt, synnerligen uti allehanda
uppfinningar, men äfven af en stor del populärt skrifna arbeten,
som förde materialismens läror till allmänheten.
De hufvudsakligaste ledarne på detta område äro Vogt, Mole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
