Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
blef frälse. Frälsehemmanen erlade endast halfva utskylder
emot skatte, och samma förmån hade de vid
soldatutskrifnin-gar. De som bodde inom den så kallade frihetsmilen, d. v. s.
en mil eller närmare till den adliga sätesgården, voro fria ifrån
alla extraordinarie afgifter. Adelsmannen egde
patronatsrät-ten i den socken der han bodde, kunde icke i lifssaker
dömas af andra än .sina likar, egde uteslutande rätt till alla högre
embeten i riket m. m. Störst voro dock de rättigheter, som
tillhörde grefvarna och friherrarna. Deras underhafvande skulle
näst den trohet och lydnad, som de voro konungen skyldige
och pligtige, erkänna och anamma läntagaren såsom sin rätta
herre och grefve. Han egde både härads- och lagmansrätten
inom sitt grefskap; ja till och med de der boende
adelsmännen voro underkastade hans jurisdiktion. Grefvarne tillsatte
sjelfve sina domare, fogdar, länsmän o. s. v.; de hade i sina
grefskap fängelser, som hade rum icke blott för vanliga
brottslingar, utan äfven för uppstudsiga och vanartiga
underhafvande, hvilkas sjelfständighetskänsla behöfde kufvas; de kunde
uppbygga städer, som enligt Krislinas resolution af den 26
Januari 1651 tillförsäkrades tio års frihet ifrån alla utskylder af
hvad namn de än voro, och efter frihetsårens slut behöfde
endast erlägga till kronan hälften af lilla tullen — den andra
hälften skulle tillfalla grefven — och tredjedelen af accisen;
de fingo slutligen i dessa städer icke blott utnämna de
vanliga embetsmännen, utan till och med tullinspektörerna.
Fri-herrarne hade icke rättighet att bygga städer; men åtnjöto i
öfrigt ungefär samma förmåner.1)
Vi omnämnde redan förut att de största förläningarna
innehades af magnater, hvilka uppehöllo sig utom Finlands
gränser och der förtärde sina inkomster. Af de praktfulla
slott, hvilka till en del ännu qvarstå i Sverige såsom
minnesvårdar ifrån krigarärans försvunna århundrade hade vårt land
derföre med undantag af Raseborg knappast att uppvisa
något enda. Såsom ståtligt byggda sätesgårdar uppräknar lik-
’) Carlson, Sv. Hist. II. 29-32 och Stiernman, Saml. etc. II..
48 m. fl.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
