- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
365

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innanför en tarflig liten snusbod på Malmskillnadsgatan,
sedan hon förut i tio år varit gift med en sådan ömklig
stympare som jag! Hon skulle ha’ prydt den förnämsta
scen i verlden, och så fick hon ändå gå och spela andra
och tredje klassens roller vid en landsortsteater, låt vara
att det också var en af de mest framstående vi hade!
Ah, jag kan bli galen när jag tänker på hur det går
till här i verlden!

— Men hur är det möjligt, att en sådan talang
inte skulle bryta sig väg! — invände jag, i det jag med
förvåning betraktade hans upprörda anlete, som blifviii
blodrödt af sinnesrörelse; — hur är det tänkbart, att–––––-

— Hur det är möjligt, hur det är tänkbart? —
afbröt han mig häftigt; — jo, det skall du snart få
höra! Naturen, som hade varit så frikostig mot henne
i allting annat, hade nekat henne, liksom mig, det
förnämsta vapen som en skådespelare har att tillkämpa sig
sina segrar med, en klangfull och vacker stämma. Mig,
mannen, den starkare hade den styfmoderliga naturen
gifvit den spinkiga, hvassa stämma, som du nog redan
lagt märke till, och henne, den bildsköna, herrliga
qvin-nan med de milda, djupa, mörkblå ögonen, den smidiga
växten och de rika, mörka lockarne, hade den gifvit en
basstämma i stället. Kan du tänka dig det, en
ordentlig bas, som när den skulle uttrycka några ljufvare
känslor, slog öfver i stället och blef nästan ett
oartikule-radt skrik!

— Ja, men kom ihog fru Torslow! - inföll jag
hastigt, — hon hade ju också en mycket djuplagd
stämma, en rigtig kontraalt; men tänk bara hvad hon
kunde uträtta med den!

— Fru Torslow, ja! — utropade den lille mannen

i den gällaste diskant, i det han med en förtviflad åt-

börd sköt glasögonen upp och ned i pannan, — det är
visserligen sant att hon hade en kontraalt, men ser du,

hon talade inte i näsan, hon!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free