Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men hur kunde ni få medel att resa utrikes?
Det var inte så lätt, den tiden, som det sedan har blifvit.
— Mycket rätt! Det var också en ganska
egendomlig slump som gjorde att jag kunde komma ut, skall
jag säga er! Med ett ord, det var ett fruntimmer igen,
som på detta sätt ingrep i mitt öde! Ni mins kanske
från medlet af fyrtio-talet en händelse, som väckte ett
ofantligt uppseende på sin tid. En rik och vacker
adelsdam i Skåne, som försvann ifrån man och familj,
och som . . . Nog af, jag brukar inte skryta med mina
bonne-fortuner; men det var verkligen en så ovanlig
sådan, att . . . med ett ord, jag var ute i ett helt år,
och såg mycket, och lefde som en furste — men så
ledsnade jag på hela herrligheten och så for jag hem
igen och gick på nytt in vid teatern.
— Nå, men hon då?
— Jo, hon stannade qvar i Paris — å la bonheur!
Kärleken är inte evig — vi skilj des åt i allsköns
vänskap . . . sedan lär mannen ha’ kommit dit också, alt
blef bra igen, och de bosatte sig någonstans i södra
Frankrike . . . charmant fruntimmer, men horribelt
svartsjuk! Vi hade ohyggliga scener i Paris — kan ni
tänka er, en qväll fick hon tag i en dolk och ville stöta
i mig — jag parerade med venstra armen — se här!
här kan ni ännu se ärret efter stöten!
Han vek upp rockärmen och visade mig straxt
ofvanför handleden ett tumslångt ärr, under det hans
ansigte sken af belåtenhet och segerglädje, och han med
sin förra sjelfkära ton fortsatte:
— Det är inte fy skam det, att väcka sådana
passioner, herre! Men det är detsamma," skryta är inte
min ssdd Nog af, jag kom tillbaka och nu var det,
som min egentliga glanstid i landsorten började.
Teaterdirektörerna ordentligt slogos om mig, jag hade löner
som vid kungliga teatern, de förnämsta rollerna, åkte
efter två hästar, hade vagn, och lefde det lyckligaste
lif i verlden ett par, tre år; men så — någon galenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
