- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
132

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Men om du vore här, tror jag, att jag likväl
skulle vara lycklig. Jag vågar knappt bjuda dig.
För det första kunna vi inte göra en fjärdedel så
bekvämt och trefligt, som du har i ditt hem, och
för det andra ha vi inga nöjen att bjuda på, så att
du kanske skulle komma tillbaka till St. Winifred i
samma miserabla humör, som jag själf brukar göra.
Därför bjuder jag dig inte, men om du likväl vill
komma, skulle ingen vara gladare än din tillgifne vän

Harry Kenrick.”

Som Fuzby ej låg mycket ur vägen på återresan
till St. Winifred, fick Walter tillstånd att göra
Ken-rick ett par dagars besök, innan skolan började. Mot
slutet af ferierna reste Walter efter ett gladt och
ömt afsked från hemmet till Fuzby, ett besök, som
medförde många ledsamma följder, och på hvilket
han aldrig utan ledsnad kunde tänka tillbaka.

Bantåget ilade fram genom ett landskap, som
blef allt fulare och plattare för hvarje mil. Ingenting
annat än sanka hedar, kärr och dyiga vattenpölar
hvarhelst ögat såg.

Yid den lilla stationen Fuzby-le-Mud mottogs
Walter af Kenrick, som hälsade honom med en
hjärtlig handtryckning.

”Välkommen käre Walter, jag kan knappt tro,
att du verkligen är här. Jag borde nästan ångra,
att jag narrat dig hit, men jag hade så tråkigt.”

”Åh, vi skola nog få trefligt tillsammans. Finns
det någon karl, som kan bära min kappsäck ner
till byn?”

”Nej, men här ha vi en — ja, det är väl bäst
att med ens kalla den en kärra. Jag fick låna den
af pastorn, som kallar den ponyvagnen, men det
är i alla fall bara en kärra, helt rätt och slätt. Jag
hoppas du inte skäms för att åka i den.”

”Nej, jag skulle tro det”, svarade Walter
muntert och klättrade upp i det lilla lustiga åkdonet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free