Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arbetet börjar - Lilla Vårbarns historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just dött över hos Tso’s.» »Vilket?»frågade jag ivrigt.
»San T’ai T’ai’s lilla», svarade han, »så här stor», och han
mätte med handen ett par fot från golvet. Så förstod
jag, att det måste vara Vårbarn. Men jag trodde det
ej, hade ju alls intet hört om att hon var sjuk.
Jag skyndade över till deras sida, träffade en bestört
amah och sedan vår värdinna, Femte fru Tso. Var det
sant? -— Jo, just nu hade hon gått. — Varför hade de ej
sagt något till oss? —-Ja, de hade intet förstått själva,
ännu på söndagen var hon uppe, fast hon var trött och
inte ville leka eller äta. Hon orkade inte stå, sade hon,
ville sitta eller ligga. Och på söndag kväll först förstod
man, hon var sjuk. På måndag anade man, att det var
smittkoppor den lilla hade, fast de »slagit inåt» i stället
för att slå ut på huden. En tillkallad kvinnlig kinesisk
läkare ville ej ens se henne, sade att hon intet kunde göra,
om det var smittkoppor, redan utslagna. Man trodde
dock ej än att det var farligt. De förstå sig så föga på
sjukdom och sjukvård i Kina, även i de bildade ldasserna.
De kommo därför ej heller att tänka på att tala med
oss. Så på tisdag eftermiddag gick hon stilla bort.
Hon hade ej talat de sista två dagarna. Åh, vad jag
önskade, att de låtit mig få veta det, så att jag kunnat
få se lilla Vårbarn än en gång, innan hon gick från oss.
Jag saknar barnet med de djupa ögonen, det stilla
lyssnande väsendet och den varma, outtalade och
barnsliga hängivenheten. Jag har mist en liten vän i Kina.
Men jag skall nog se lilla Vårbarn igen. Hennes själ
var redan vaken, en spröd liten knopp, men dock full
av liv. Hon ville icke »gå över året», sade hon, då de
talade om de stundande nyårsfestligheterna (kinesiska
nyårsdagen är i år den första februari). Men hon sjöng
för syskon och släkt om Honom, som sade:’»Kom till
mig, till mig att få ro».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
