- Project Runeberg -  Helsingborgs historia /
234

(1851) [MARC] Author: Elias Follin, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de att han hade haft sin häst och sitt harnesk med sig, så
skulle han våga sig i kamp med honom. Prinsessan lät då
leda ut 500 hvita hästar af sitt stall, af hvilka han kunde
välja den han tyckte raskast vara; men ingen af dem kunde
bära vår Riddare, ty när han lade banden i sadeln knälade
de ned till jorden. Sven Fielding var rätt bekymrad att
ingen dugtig häst fanns; men i detsamma kom en Möllare, som
erbjöd en Dansk häst, hvilken var pålaggd i Sæbylund i
Danmark. (Efter menige mans sägen här å orten låg
Sæbylund der Gråen i Landskrona nu är; det vet man, att
Landskrona stad före sin anläggning var en bondby och kallades
Sæby.) Vår Danske Riddare fick nu en Dansk häst, i sitt
slag likaså stark ocb rask som Riddaren sjelf. Han sadlades,
men inga sadelhjordar höllo. Prinsessan lät då slingra en
af guld och silke, som var 7 alnar lång, ett qvarter tjock
och 5 span bred. Denna höll, och Riddar Fielding satte
sig upp i sadeln. Man räckte honom en vanlig lans, men
han begärde en mast af en skuta. Uti marken möter han
resen. De rida mot hvarandra. Uti visan qvädes:

Det forste red de sammen rede
Diefvulen hand var fuld sterk.
Deris heste begge i knæne ginge
Og spererne dref i mark.


Dermed slutades kampen den dagen. Morgonen derpå
möttes kämparne på samma ställe. Hela hofvet och alla stadens
invånare gingo ut att se på striden. Sven Fielding tog nu
sin stålstång. Han säger i visan:

J tage mig hid min gode staal stang
Udi Dannemark loed jeg den giöre.


Nu rida de mot hvarandra:

Det andet red de sammenrede
De Hellede vere begge saa vrede.
Troldens hals brast sonder i to,
Hands hofved dref langt i hede.


Fram gingo nio riddare; de togo Sven Fielding af hästen,
och tillbjödo honom rike och land, om han ville, taga
Prinsessan till gemål; men den tappre Riddaren hade redan
gifvit sitt bjerta åt en jungfru i österlands rike, och henne
ville han icke svika. Han utbad sig allenast den
vedergällningen, att utanför staden måtte byggas ett hus till Danska
pilgrimer der de hederligen undfägnas skulle. — Denna färd
och detta envig är det, som vår tappre Riddare berömmer
sig af, då han sitter i ro på Helsingborgs slott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:23:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fehbghist/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free