Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut vittnade ej om den uppoffring och enighet, som en
annalkande fara vanligen framkallar. Till och med
Preussen, som främst hotades, hade vägrat extra utlagor.
Sär-skildt i voivodskapen Posen och Kalisch voro sorglösheten
och missnöjet med Johan Kasimirs styrelse allmänna, och
adeln hade fört på eget bevåg underhandlingar med
Bran-denburg. Just i detta område inträngde nu plötsligt den
segervana svenska hären. Hvarje motstånd ansågs hopplöst.
Förskräckelse, missnöje och egennytta förde magnaterna till
att underkasta sig inkräktaren, som lofvade de lydige all
skonsamhet.
Denna polackarnes allmänna underkastelse framkallade
tanken på att flytta Polens krona från Johan Kasimir till
Karl Gustaf. Intet talar för, att det var en redan i Sverige
uttänkt plan, på sin höjd ett hugskott hos konungen. En
närmare bekantskap med de polska förhållandena visade
emellertid, att polackame mera höllo på sitt rikes integritet
än på sin valkonung. Radzieiovski befäste Karl Gustaf i
denna uppfattning. Förslaget om en svensk-polsk union hade
häfd för sig och tilltalade tvifvelsutan konungen, som i sin
politik var mer omfattande än ihärdig. Säkert är, att detta
förslag föranledde honom att tåga söderut i stället för att
först vända sig mot Preussen och bestämde för den
närmaste tiden hans krigsrörelser och politik. Ett förslag
framkastades äfven, att Karl Gustaf skulle blifva sin
motståndares efterträdare, hvilket denne af böj de.
Hufvudstä-dernas intagande, Johan Kasimirs flygt och de polska
krono-härarnes öfvergång gåfvo ytterligare näring åt konungens
planer. Polen skulle dock visa sig lika svårt att bibehålla
som lätt att vinna. Krakaus tappra försvar gaf väckelse åt
den domnade fosterlandskärleken, svenskarne visade sig ej
kunna skona landet från utpressningar eller ordentligt
utbetala den åt de polska trupperna lofvade solden, och oviljan
ökades genom de bägge folkens olika religion. Många
magnater fruktade för sina rättigheter och funno i erbjudandet
af polska kronan åt kejsaren en utväg att befria sig ur det
brydsamma läget. Oaktadt de protestantiske Radziwillernas
underkastelse kom större delen af Lithauen i ryssarnes i
stället för i svenskarnes händer, och en tilltänkt förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
