Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjufpojkstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tänka derpå; det var ju ett bland de mest
spännande ögonblicken i mitt lif.
Jag lät masken fortfarande glida undan, och det
tycktes ännu mer reta tuppens aptit efter en så
be-fängdt liiaktig och motspänstig kurre. I ett nu,
innan jag hann tänka, hade han kastat sig öfver masken
och slukat den med krok och allt.
Jag utstötte ett förtviflans skrik, och nu började
återtåget; tuppen före och jag efter med metspöet.
Det var ett förskräckligt ögonblick. Tuppen förhöll
sig jemförelsevis lugn, ehuru han tycktes ana oråd,
men jag grät och gallskrek af förfäran, under det vi
långsamt retirerade genom grinden och fram öfver
gårdsplanen.
Med ens öppnades farstudörren; genom floder
af tårar skymtade jag min mor, hushållerskan och
tant Anna (hon som rökte cigarretter i smyg): alla
med ett grymt och blodtörstigt utseende, ehuru de
nu efteråt försäkrat mig, att de voro nära att kikna
af skratt.
Jag kände mig upplyftad på samma sätt som
salig Absalon i verlden, och i nästa ögonblick befann
jag mig inne »i skrubben», ett den tiden för mig
synnerligen välkändt, men icke vidare gouteradt ställe.
Och der — der inne i mörkret fick jag god tid
att öfvertänka mina förbrytelser. Samvetsqvalen
ansatte mig hela dagen, synnerligast som »skrubben»
låg bredvid köket, och jag derigenom hade tillfälle
höra kokerskans gälla röst uppstämma klagovisor
öfver alla verldens tjufpojkar och i varma ordalag taga
alla marterade tuppars parti. Att hon så varmt talade
Fragmei\t. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
