Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Min far!“ af bröt Sabina, och såg ut som
hon velat vädja till himlen om orättvisan af
en dylik beskyllning.
“Seså, Sabina, vi fästa oss icke så noga
vid huru orden falla sig: meningen är ändå
god. Hvad säger du om kamrer Lassman?“
“Jo, åh-ja!“ Sedan Sabina nu var ganska
säker att kamrern begärt henne af fadern,
ville hon fullkomligt njuta sin triumf. Hon ville
visa att hon icke var så angelägen om en man;
derföre utdrog hon sitt “åh-ja“ och tilläde
något släpande: “Jag har likväl ingen lust för
äktenskap.“
“Du tör väl besinna dig,“ invände prosten,
“innan vi hunnit så långt att han — friat.“
“Har han icke redan gjort det?“ utbrast
Sabina, och på en gång sammanföll hennes
långa, rangliga gestalt. Hon nästan sjönk till
golfvet, så greps hon af sin bedragna väntan.
“Kors, så illa du tar vid dig, kära Sabina!“
sade prosten småleende. “Du sade ju nyss att
du icke hade den ringaste lust för äktenskap.
Och efter det är på det sättet att jag hade
orätt i att tro det du ville gifta dig, så skall
jag icke heller emot din vilja öfvertala dig.
Var nu bara lugn: vi tala ej vidare om hela
saken!“ Prosten låtsade sig vilja gå.
“Min far!“ stammade Sabina.
“Du är för helig, mitt barn, för
äktenskapet.. sjung dina psalmer, du, och dö som en
ärbar jungfru!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
