Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Skulle vi icke kunna lägga på litet mera
té?“ sade den näsvise adjunkten, i det lian helt
oförsynt lät sin profana hand sluta sig om den
gammaldags trefliga tékanistern. Sabina lade
likväl hastigt sina smala fingrar, medettmildt
värjande uttryck, på hans. Tékanistern var i
fara att mista locket och blifva kullslagen,
något som Sabina troligen mest fruktade, efter
det fanns ingenting uti den.
“Magistern skadar sin helsa med det starka
téet!“ smålog hon och fick lyckligt kanistern i
sin ego. “Befaller herr kamrern det starkare ?“
“Tackar ödmjukast, det är mer än
tillräckligt starkt, det är just lagom, ty jag dricker
helst vatten med socker och grädda.“
“Hör magistern?“ Sabinas dufvoögon sände
en tacksam blick på kamrern, men tyvärr, efter
han redan vänt sig om, träffade den honom
endast i ryggen.
“Jag hör“ — det var oförsigtigt af Sabina
att vädja till magistern — “jag hör att
kamrern, liksom jag, förklarar det för vatten. Men
fru Ternström är borta, och det vore orätt att
begära det mamsell Sabina skulle fästa
uppmärksamhet vid något så obetydligt som min
smak.“
Lockarne på Sabinas kinder vaggade
oroligt af och an, någon annan rörelse
/förspordes icke. Efter en stunds förlopp uppslog hon
åter en kopp té, men sedan magistern,
troligen att förtreta henne, ty det så kallade téet
Kamrer Lastman. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
