Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när allt kommer till stycket, är det icke så
godt jag blir hemma! Ingenting assureradt, om
olycka händer“ ... han måste sätta sig, den
stackars kamrern.
“Men då är morbror ensam till vintern:
det blir det värsta!“ inföll Lisa, som nu hellre
lät gubben resa till Otaheiti och fria, än hon
ville lemna det säkra hoppet att göra sig
riktigt förtrolig med triangelns hemligheter.
“Ja, det är rysligt!“ suckade kamrern.
“Vår Herre är väl ändå så nådig och vakar
öfver att ingen olycka sker! Jag skall
dessutom tala med min värdinna att elden väl
aktas. Ty resa måste jag, det finner du ju
sjelf, barn!“
“Ja, visst, men hvart? Jag kan ju skrifva
till morbror en eller tvänne gånger i veckan,
så behöfver morbror icke lefva i ångest, utan
får veta hur allt mår här hemma.“
“Gud välsigne dig för ett så klokt infall,
Lisa lilla! Jag hade väl icke ärnat säga det,
men jag är säker att jag kan förtro mig till
dig. Jag reser till W:s prestgård i
Wester-götland. Adressera brefvet på Mariestad och
W., och skrif du, min flicka — jag skall
rikligt ersätta dig postpengar och besvär!“
“Åh, huru kan morbror tala om sådant!
Jag är väl icke så egennyttig att jag tjenar
morbror för vinst heller.“ Icke desto mindre
var det Lisas fasta beslut att gubben skulle
släppa till både pelsverk och öfvertyg, ty hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
