Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sektern endast varit hennes “gode vän“, en
ynnest, den han åtnjöt jemte flere andra.
Om Rosell känna vi att han hade haft
vissa allvarsamma tankar på Lisa, men sedan
han gjort sig förvissad att hon ej blef
kamrerns arftagerska, hade dessa alldeles
försvunnit, och han var nu mycket belåten att hans
lätta kurtis aldrig tagit någon fart. Sina
besök fortsatte han i alla fall, ty fru Norman
var ingen oäfven bekantskap vid knappa
vändningar, och Lisa var och blef en söt flicka,
med hvilken han gerna bortpratade en och
annan af sina många lediga stunder.
Då kamrern inträdde, satt kongl. sektern
vid Lisas sybord och lekte med ett trådnystan.
Samtalet var gladt, fritt och litet högljudt.
“God qväll, Lisa! Hvar är din mor eller
moster Malla? Sitter du här ensam med en
ung karl — du lemnas ju vind för våg!“
Kamrern tyckte ej om att Lisa hade så mycken
frihet.
“Vind för våg?“ svarade Lisa med en liten
fnysning. “Jag är väl så stor, hoppas jag, att
jag kan vakta mig sjelf!“
“Vid din ålder, mitt barn, behöfva flickorna
mest vaktas.“
“Icke för så allvarsamma unga män som
jag,“ sade Rosell leende, “eller hur, herr
kamrer? Har jag ej bättre dokumenterat mig?“
“Jo, det var sant—jag kommer ihåg nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
