Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följa en annan person, som nära en veckas tid
belägrat huset, för att fiska upp mig. Är icke
allt detta ganska muntert, en bagatell, för den
erfarne mannen, som lärt sig lefva?“
Notarien hade nästan i ett andedrag
framfört denna utgjutelse af ett till högsta
bitterhet uppdrifvet sinne. Men kongl. sektern,
hvil-ken aldrig begick ett så svårt fel mot god
ton, som det att falla i förundran öfver
hvardagssaker, visade ej den förvåning, notarien
väntat, en omständighet, hvilken, ehuru
obetydlig den syntes, likväl på Wetterqvist
utöf-vade den välgörande verkan att försätta honom
i en mindre patetisk sinnesstämning.
Med sin vanliga lugna och angenäma röst
yttrade Rosell, i det han obesväradt tog plats:
“Jag ville verkligen önska, min bror, att du
vore något mera hemma i samma konst! Men
det är ej allom gifvet att lefva på en hygglig
och estimabel vigilans. Man får då arbeta
desto mera.“
“Arbeta, arbeta!“ utbrast Wetterqvist
vresigt. “Jag undrar om jag icke gör det mera
än du och tio andra kamrater tillsammans!“
“Det betviflar jag icke. Arbete är bra
till husbehof, men jag för min del är
egentligen ingen passionerad beundrare deraf och
arbetar aldrig mer än som nödvändigt och
erforderligt är för att anses någorlunda påpasslig.
Jag tänkte likväl nu ingalunda på renskrifning,
hvaraf vi extra-ordinarier ’njuta lifvet.’ Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
