Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om den finrakade hakan, stod kamrern framför
spegeln, läggande håret i siratliga hvirflar på
ömse sidor om pannan.
“Seså... det här går min lif och själ an,“
yttrade gubben förnöjd och strök sig flera
gånger om hakan, hvarvid han litet afhjelpte den
stelhet, som rådde omkring halsen., “det här
går an!“ För att likväl göra det rätt
öfverdå-digt, framtogs ur lönlådan i pulpeten
guldsnusdosan och från triangeln en rutig silkesnäsduk.
Sedan så allt var fullbordadt, allting bortlagdt
och dammet några gånger af gammal vana
tor-kadt i förmaket, begaf han sig till dörren,
nickande åt sina vänner i ståltråds-burarne,
liksom han begärt och väntat deras lyckönskan.
Men de små krabaterna tego ganska stilla, och
icke ens den minsta drill nådde den lyssnande
friarens öra.
“Ulla, min Ulla, säg, får jag dig bjuda?“
drillade kamrern sjelf i bästa lynne, låste
dörren och gick ned tid Kungsholms-bron.
Det var väl egentligen en timma för tidigt,
men säkert var det svalare i Carlbergs lummiga
alléer, än der han nu stod.
Under det båten, rodd af raska dalkullor,
gled öfver vattnet, satt kamrern i aktern och
gjorde sina små poetiska betraktelser öfver
dagens och naturens skönhet. Men hastigt
uppgick en annan ljusning för hans inre, en
ljusning, hvarvid naturen helt och hållet sjönk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
