Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ber om min komplimang såväl till henne
som till mamsell Lucie!“
Wilhelm förstod ganska väl att dessa ord, •
hvilka yttrades under det notarien emottog
och genomögnade summan, var ett-påtagligt,
om icke just artigt affärdande; och ehuru ingen
menniska kunde ha mindre höga tankar om
sin personlighet än vår beskedlige unge vän,
syntes det honom likväl, då han såg sig
omkring, att innehafvaren af denna kammare ej
borde taga sig en så öfverlägsen och
nedlåtande ton. Visserligen kunde han egentligen
ingenting göra för notariens nödställda
belägenhet, men han var en så hederlig själ —
han ville så gerna vara vän med alla
menni-skor. Och kunde han hafva bevisat notarien
den ringaste tjenst, skulle ingenting mera
fröjdat honom än ett sådant tillfälle.
I öfverensstämmelse med dessa känslor
öfvervann han sin blyghet, och sedan han en
stund med en liten förlägenhet klämt hatten
mellan händerna, yttrade han sig sålunda:
“Tag icke illa upp! Jag inser nog att
meningen är den att jag skall gå min väg,
men som jag vet, fått veta, att herr notarien
är i någon förlägenhet, ville jag välment fråga
om jag icke kunde vara till någon slags tjenst?
Då man är ensam och utan vänner, tänkte jag
att äfven den obetydligaste ...“ Här hindrade
honom ändå blygsamheten att sluta med annat
än ett par hostningar.
Kamrer Lassman. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
