Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de voro nära det välbekanta huset med
den ljufliga öfverskriften: “Näringsställe.“
Wilhelm såg sig tillbaka. “Seså, visste jag
icke det!“ utbrast han. Der skymtar moster
Normans blå schal vid hörnet. Nå, komma vi
nu icke å väg, så blir det ändlösa historier!
Pappa känner henne nog.“
“Ja, min själ, gör jag så,“ bifogade gamle
Ficker med en suck, “känner trollet på, mina
fem fingrar! Det är hon som lärt Neta koka
all den fördömda bu ... buljongen. Men, gosse
du, kunde jag inte gömma mig derinne så länge,
tills hon gått förbi? Låt mig gå in, bara ett
litet — litet ögonblick.
“Skall hon då se pappa i det här
tillståndet? Det glömmer hon aldrig. Kom för guds
skull!“ Och halft med våld fick sonen
slutligen sin värda pappa förbi den farliga
magne-ten. Sedan gick det rätt bra, och gubben
undrade bara emellanåt livad Neta kunde säga,
då hon fick se att han varit karl för sin hatt
och gett “käring-bönerna“ på båten.
Moster Neta satt i vanlig half-negligé, den
gröna kjolen och bruna koftan, och hackade
korfmat, då Ficker junior inhalade Ficker senior
genom dörren.
“Hvad nu, hvad i all verldens namn står
på — hvar har du hittat far din?“ Med ett språng
var gumman från alla kötthögarne och vid
dörren. “Nå, hvad kan en tänka, det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
