Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver, just på första bänken, en fint klädd,
mycket grann herre, som med stor
uppmärksamhet betraktade henne. Med ett skri föll
hon pladask i golfvet, och det kan ingen undra
på, stackars menniska — den hon sett, var ingen
annan än den försmådde fästmannen, styrman
Rasmusson, då kapten på en storbrigg. Hvart
kräket se’n tog vägen visste ingen, men hon
dog väl af sorg, och det troligaste är att lille
grefven blef qvar vid truppen.“
Sedan moster Malla på ett så för sig sjelf
som sin åhörarinna tillfredsställande sätt
slutat berättelsen om fiskarflickans senare lif,
pratades ännu hit och dit om saken, tills
slutligen en ringning på klockan gaf en ny
vändning åt tankarne.
“Det är säkert din beskedlige kusin — skall
jag släppa in honom?“ sade moster Malla och
såg på Lisa.
“Åh ja ... Han kan ju gå det der ärendet,
moster nämde!“ Och rodnande böjde Lisa
hufvudet åt sidan.
Som hökarboden, hvaruti Wilhelm Ficker
en dag hoppades räkna sig som associerad, låg
helt nära intill fru Normans bostad, hade han
erhållit tillstånd att emellanåt helsa på.
“God dag, du!“ sade Lisa och nickade
nådigt åt den inträdande ynglingen. “Har du
mycket brådtom i dag?“
“Åh, icke så mycket, annars hade jag väl
7
Kamrer iantman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
