Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dig! Bibehåller du efter denna tids förlopp
samma föresats, äro vi skilda för alltid. Jag
gör emellertid intet testamente. Kanske
behagar det vår Herre att under tiden samla mig
till mina fäder, i hvilket fall du har frihet att
förfoga öfver alltsammans efter behag.“
Löjtnant Henning hade i alla fall ärnat
dröja ett år, dels för att utveckla den lilla
bildning, han börjat gifva sin fästmö, dels ock
för att lära sig någon sysselsättning, som kunde
göra honom oberoende af farbroderns
godtycke.
Han ingick derföre på förslaget med en
beredvillighet, som väckte goda förhoppningar,
och om baronen dött under årets lopp, hade
löjtnanten inträdt i arfvet. Men nu inträffade
ej detta: den gamle, sjuklige mannen lefde
för att se sitt sista hopp kullkastadt af
brorsonens ihärdighet.
“Nu, min gode farbror,“ sade löjtnanten,
då han vid det tilländalupna årets slut
inträdde till den gamle baronen, “nu är jag fri:
jag har i hemlighet lärt mig urmakeriet, och
jag anser mig således oberoende, i händelse
det fall inträffar, som jag har skäl att ana.“
“Hvilket fall?“ utbrast baronen häftigt,
“Det“ — löjtnantens kinder färgades
högröda, och hans röst uttryckte, oaktadt all
ansträngning att gifva den fasthet, mycken
osäkerhet. då han bifogade slutmeningen — “att
jag blir tvungen att taga afsked.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
