Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tilltagande kärlek för baronen, i trots af
faderns och fästmannens förenade böner, gifvit
den senare korgen. Detta drag, långt ifrån
att hos Henning väcka den tanken att
flyktighet fanns i Kerstins sinne, styrkte honom
desto mer i öfvertygelsen om hennes djupa,
innerliga hängifvenhet för honom sjelf. Och
det syntes honom att denna hängifvenhet, som
då ännu utan hopp om ersättning trotsat
faderns hat, fästmannens sorg och alla bekantas
tadel, förtjenade den högsta belöning.
Förbigående alla öfverflödiga enskildheter,
befatta vi oss ej med skildringen af Hennings
otaliga strider före det stora och vigtiga
beslutet: det är mindre hans kärlek än dess
be-dröfliga följder som höra hit. Alltså nämna
vi blott att, sedan all kamp med förnuft,
rättskänsla, heder och pligt mot andra grannlaga
förhållanden var utkämpad, segrade den blinda
lidelsen, och baronen friade ordentligt till
fiskarflickan.
Under blygsamhetens slöja dolde Kerstin
sin glädje. Fadern stred allvarligt emot, ty
han anade för sin dotter ej godt af den höga
förbindelsen och vidblef ständigt sitt
påstående, att hon skulle känna sig lyckligare med
Olle Rasmusson, den flinke sjömannen. Men
då intet gehör lemnades åt hans
föreställningar, måste han slutligen med tungt hjerta gifva
sitt bifall. Och sedan saken sålunda var
af-gjord på den sidan, gick löjtnant Henning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
