Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det öfriga i “stora rummet“ förråder ett
sinne vant vid trefnad och med omisskännelig
åtrå derefter. Hvarken dam eller sopor, fläckar
eller kringströdda persedlar låta uppleta sig:
ögat mår väl att hvila på det soliga hemmets
småsaker. Märkvärdigaste möbeln är ett litet
brunt väggskåp, der mäster Ficker förvarar
sin kära hälfts argaste fiende, den långa “blå
flaskan“, som gjort henne så mången förtretlig
stund i lifvet. Likväl har hon genom sina
kloka bemödanden vunnit så mycket, att
dörren till skåpet knarrar vida mindre ofta på
sina gångjern än fordom.
Näi* tiden under det ömsesidiga arbetet
stundom görs det värda paret lång, pläga de
förkorta den med samtal, hvilka likväl under
mäster Fickers bullrande verksamhet blifva
något otydliga, helst den stora sängen, som
beröfvar dem åsynen af hvarandra, äfven
förtager tillfället att genom mimiken ersätta hvad
hammaren uppslukar.
Det var lördagen efter resan till
Hessin-gen. Moster Neta var i dag vid ett ovanligt
blidt och tacksamt lynne, hvilket kanske torde
få tillskrifvas den omständigheten att det elaka,
lilla betydelsefulla uttrycket “aA/“, som alltid
följde på fars knarrningar i skåpdörren, icke
mera än fem gånger låtit höra sig.
“Gudske-lof,“ suckade den goda qvinnan i sitt andäk-
-tiga hjerta, “Herren har välsignat mitt lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
