Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hån. “Jag har blott, liksom du sjelf, låtit
hänföra mig af nöjet att underhålla ett litet
oskyldigt förhållande“.
“Och aldrig, aldrig menat allvar — aldrig,
fast du så mycket talat om kärlek, tänkt på
giftermål?“
“Vid min ära, aldrig! Kan du säga att
du någonsin hört minsta ord från mina
läppar, som häntydde derpå? Tänk dessutom
riktigt efter — har jag väl betett mig som en
friare ?“
Lisas varmt glödande kinder afgåfvo ett
utslag, som först i detta ögonblick fick färg
och gestalt för hennes eget medvetande.
Hittills hade hon blott rådfrågat sitt hjerta och
sin fåfänga, ej förnuftet. Nu kunde hon hafva
varit färdig att utskratta sin egen dårskap, om
ej något stelt och krampaktigt i de bleka
läp-parne hindrat henne att skratta.
För Lisas tankar sväfvade positivspelaren
och hans vals. Valsen förekom henne somen
helsning från den försmådde Nicke, och hon
suckade af ånger, då hon erinrade sig
maskraden hos Klas på Hörnet. Nu var Nicke
hämnad, men i Lisas hjerta var ett svårt uppror.
Hon lät hufvudet nedsjunka i handen, under
det hon för några sekunder förvillade sig i det
förflutna. Slutligen nödgades hon likväl
upplyfta det blygselrodnande ansigtet och se det
fina, svagt återhållna leende, som låg på
notariens läppar. Det var dock mera än hon ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
