Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette kapitlet.
Kamrern märker att spejeri är å färde, blir
sur-mulen, men klarnar upp igen, trankiliserad af
enda dottern till en stenrik brukspatron,
som dock liar det felet att ej finnas till.
Kamrern hade nyss hemkommit från sin
anspråkslösa middag och stod just i begrepp
att frånskjuta skärmen och inträda i
sängkammaren, då ett lätt och hastigt slag på
dörren tillkännagaf närvaron af någon närmare
bekant.
“Fan till spring — man får då aldrig vara
i fred, ej ens så länge man sofver!“ mumlade
den besvärade värden, i det han lät den redan
till hälften pådragna nattrocken lemna plats
åt en gammal blå frack, hvilken enkom för
påkommande extra fall hängde på en spik vid
skärmen.
Det knackade för tredje gången, innan
alla nödiga förberedelser blifvit tagna för att
insläppa den enträgne.
“Dra åt häcklefjäll!“ utlät sig kamrern nu
i ett mera tydligt språk och sparkade förargad
åtskilliga lösa persedlar inom skärmens
välvilliga hägn. Härefter gick han att öppna dör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
