Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saint-Sylvain ansåg att man borde höra
efter. De uppmanade Jacques de Navicelle att
slå sig ner vid deras bord och pratade
förtroligt med honom under middagens lopp.
Väl tjugo gånger frågade de på omvägar
eller rent ut, i förbigående eller rakt på sak,
med ett ord på alla upptänkliga sätt, om han
var lycklig, utan att få veta något af sin
bordskamrat, hvars förbindliga tal och vackra
ansikte icke uttryckte vare sig glädje eller sorg.
Jacques de Navicelle talade gärna, visade
sig öppen och naturlig, han gaf till och med
förtroenden, men de dolde endast så mycket
bättre hans hemlighet och gjorde den
mera oåtkomlig. Utan tvifvel var han
älskad; gjorde detta honom lycklig
eller olycklig? Då deserten kom på
bordet, afstod konungens utskickade från
att få svar på sin fråga. Trötta på
alltsammans talade de för att någonting säga
och mest om sig själfva, Saint-Sylvain om
sin hustru, Quatrefeuilles om sin sten, i
hvil-ket afseende han liknade Montaigne. Man be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
