Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§4.
De andra städerna i förbundet ledo äfven af
oroligheter och våldsdåd; därefter återupprättades
ordningen. Reformer infördes i institutionerna, och stora
förändringar i sederna inträffade, men landet hämtade sig
aldrig fullständigt efter förlusten af sin hufvudstad och
återvann icke sin forna välmåga. Handel och industri
tynade bort. Kulturen lämnade dessa trakter,- som hon
länge föredragit framför alla andra. De blefvo
ofruktbara och ohälsosamma. Det landområde, som närt så
många millioner människor, blef en ödemark. På Sankt
Mikaels skans betade vilda hästar i det frodiga gräset.
Dagarna flöto hän som källans våg, och seklerna
droppade undan som vattnet från stalaktiternas spetsar.
Jägare kommo för att jaga björn på kullarna öfver den
glömda staden, herdar förde där sina hjordar i bet,
åkermän gingo bakom plogen, trädgårdsmästare odlade
sin laktuk i täpporna och ympade sina päronträd. De
voro icke rika. De hade ingen konstfärdighet. En
vin-ranka, och ett snår af klängrosor klädde deras
stugvägg. ett getskinn betäckte deras solbrynta lemmar, och
deras kvinnor gjorde sig kläder af den ull de själfva
spunnit. Getherdarna formade små djur och
mä-nnisko-figurer af lera eller sjöngo sånger om ungmön, som
följer sin ,älskare in i skogens gömma, och om getterna,
som beta under furornas sus och bäckarnas sorl.
Husbonden vredgades på skalbaggarna, som åto upp hans
fikon, han uttänkte sinaror för att skydda sina höns för
räfven med den långhåriga svansen, och han hällde upp
vin till sina grannar och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
