Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I —
Emotionerna och affekterna respektera ej en logisk
följdriktighet. Deras utbrott motsvaras af vulkaniska kast-
ningar om hvart annat af idéerna, de förlänga medvetandets
diffusa facer och afklippa oupphörligt tankarnes samman-
hang.
En abstrakt tankeverksamhet, reflektionen öfver ett filosofiskt
ämne eller ett matematiskt problem, är typen för den jemnt koncentre-
rade formen af medvetande. Aktiva faser och diffusa intervaller af-
lösa hvarandra regelbundet. Men detta exempel är blott typiskt un-
der det vilkor, att problemet icke öfverstiger individens förutsättningar,
med andra ord att tilloppet af associativa idéer är tillräckligt för tan-
karnes fortskridande. I annat fall stannar medvetandet i sitt systole,
som snart får karakteren af en tröttsam kamp, hvarpå inställa sig
förstämning och känslor af oförmåga, med ett ord, tillståndet närmar
sig alltmer den emotionela typen.
Bland de renaste exempel på ett själsarbete tillhörande den
diffusa (emotionela) typen är åhörandet af musik. Den musikaliska
njutningen, som kan stegras till ett slags halfmedvetet <nirvana>,
hvarvid diffusionen når drömmens höjd, försätter oss vid andra till-
fällen i ett vagt reflekterande tillstånd, hvarvid de af tonförnimmel-
serna väckta sensationerna drifva idéerna i flock framför sig, under
det medvetandet, ovisst och sökande, genom en mängd dunkla, föga
koncisa tillstånd skrider framåt, än utan mål, än trefvande efter ton-
skapelsens idé. Den tjusning, den imiterande (målande och berättande)
musiken på mången utöfvar, ligger väsentligen i denna kompromiss
mellan den omedelbara njutningen och en intellektuel eggelse, som
oupphörligt frammanas af dunkla hågkomster och minnen af natur-
scenerier, personliga intryck m. m.
I sitt intressanta arbete Vimagination creatrice egnar Ribot’) ett
kapitel åt den musikaliska inbillningen, hvilken han betecknar såsom
typen för «l’imagination affective».
Ribot framhåller att, ehuru musiken såsom emotionelt uttrycks-
medel ej eger det intellektuela språkets precisa prägel, det dock måste
uppfattas såsom hvarje annat idiom. Det finnes sålunda menniskor
som ej förstå det, andra deremot, som uppfatta detta språks alla fines-
ser, dess subtilaste nuanser.
Den af Ribot antydda transpositionen af intryck och tankar, ja,
till och med abstrakta idéer i motsvarande affektionsvärden, som låta
tolka sig i toner och harmonier, torde emellertid vara en alltför su-
bjektiv sak, för att musiken på denna väg skulle ega någon verklig
l) Ribot: Essai sur L’imagination créatrice. Paris 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
