Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•389
till Bothwell-bron, der han råkade ut för det missödet, att
finna portarna tillslutna och bevakade. Vändande _ sig derifrån,
red han till en punkt der strömmen tycktes vadbar, och
sprängde ned i vattnet, under det förföljarnes pistol- och musköt-kulor
hveno omkring honom. Två kulor träffade honom när han var
midt i strömmen, och som han kände sig farligt sårad, vände han
om sin häst och tog vägen till samma strand han lemnat, i det
ban vinkade med handen, liksom för att tillkännagifva att han
gaf sig. Dragonerna upphörde följaktligen med skjutningen och
afvaktade hans återkomst, i det två af dem redo ett litet stycke
ut i vattnet för att gripa och afväpna honom. Men det
visade sig snart att. hans afsigt var hämd och ej räddning. Då
han nalkades de båda soldaterna, samlade han hela sin
återstående styrka, och gaf den ena ett hugg öfver hufvudet så att
han tumlade från hästen. Den andra dragonen, som var en
grof, muskel-stark karl, hade emellertid fattat tag uti honom,
och då Burley å sin sida grep honom i strupen, som en
döende tiger griper sitt rof, föllo båda under brottningen utur
sadlarna hufvudstupa ned i floden, och bortfördes af strömmen.
Deras lopp kunde skönjas af blodet, som porlade upp till
vatten-ytan. De sågos två gånger uppkomma till densamma, hvarvid
Holländaren bemödade sig att simma, och Burley höll sig fast
vid honom på ett sätt, som tydligt utvisade hans önskan att
båda skulle omkomma. Deras lik upptogos en fjerdedels mil
längre ned i strömmen, och som Balfours tag ei kunde lossas
utan att afhugga hans händer, lades begge i en i hast
uppkastad graf, som ännu utmärkes af en grof sten och en ännu
grof-kornigare grafskrift*).
Medan denna dystra svärmares själ flyktade för att aflägga
*) Benägne Läsare, jag bad min redlige vän, den kringvandrande
krämaren Peter Proudfoot, som är känd af många i Skottland för
sin rättskaffens handel, så väl i muslin och kambrik, som i
nålstols-kram, att vid sin nästa färd dit åt trakten, förskaffa mig en
afskrift af ofvannämnda grafskrift, och enligt hans uppgift, hvars
riktighet jag ej har någon anledning att betvifla, lyder den
sålunda: —
Här hvilar ett helgon, Prelaternas skräck,
Balfour, nämnd Burley, tapper och käck,
Som reste sig upp för att hämnas få
Vårt Helga Förbund och Cov’nantet också;
Han på Magus Moor i Fife nederslog
Affällingen Sharp och hans lif der tog, —
Här af fiender höggs och skjöts han, för sann,
Och sist uti Clyde sin bane han fann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
